Det var i somras som en mamma kom in på en polisstation med sin 14-åriga dotter. De ville anmäla en granne som skickat meddelanden via mobiltelefon till dottern. I de två fall som nämndes hade han bland annat bjudit in flickan att bada bubbelpool samt erbjudit sig att ordna alkohol.
Polisen menade att uppträdandet var olämpligt men ville inte ta emot en anmälan. Han menade att det var bättre att konfrontera grannen, meddelandena kan inte betraktas som något som faller under allmänt åtal och det var därför meningslöst att anmäla dem.
Dagen efter ringde polisen dessutom till grannen för att "få en mer nyanserad version" av det inträffade, som han uttrycker i förhören. Han har där även sagt att han ansåg att mamman "skenade iväg" under samtalet. Det ska tilläggas att polisen kände till både mamman och grannen sedan tidigare.
Men mamman anmälde polisen för att denne inte tog mot anmälan och en förundersökning inleddes, det faller nämligen inte på en polis att göra en bedömning om åtal eller inte utan denne ska ta emot alla anmälningar. Och det är vad åklagaren nu konstaterar men väljer samtidigt att lägga ned förundersökningen. Polisens blunder ses som ett ringa tjänstefel och är därför inte brottslig. Han uppger själv att hans beslut grundade sig på lång tjänst och stor erfarenhet.