Fokus på osynliga brottsoffer

Våld mot funktionshindrade är ett osynligt problem. Det man vet är att kvinnor med funktionshinder är mer utsatta än befolkningen i stort.

Tycka synd om. Forskaren Denise Malmberg från Uppsala universitet pratade om att det finns en "tycka synd om"-föreställning som gör att man felaktigt utgår ifrån att funktionsnedsatta personer inte blir utsatta för brott.

Tycka synd om. Forskaren Denise Malmberg från Uppsala universitet pratade om att det finns en "tycka synd om"-föreställning som gör att man felaktigt utgår ifrån att funktionsnedsatta personer inte blir utsatta för brott.

Foto: Andreas Walitalo

Luleå2015-01-15 17:01

Ämnet diskuterades på en konferens i Luleå under torsdagen. Alla inblandade är överens om att det finns ett stort mörkertal när det gäller brott mot funktionsnedsatta personer.

– Det är ett osynligt problem. Det är bara extremfall man lyfter fram i media, säger Karin Andersson, projektledare för projektet "Brottsutsatt och funktionsnedsättning".

Funktionsnedsättning är en bred definition; alltifrån döva, blinda, rullstolsburna till människor med psykiska funktionsnedsättningar, neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och utvecklingsstörning.

Det finns ingen myndighet som för statistik över hur många funktionsnedsatta som blir utsatta för brott, så det går inte att säga om brottsligheten ökar eller minskar över tid eller hur många som drabbas.

Det finns dock en del forskning och studier om brottsutsatthet som pekar på att tre grupper är särskilt utsatta och sårbara. Det gäller kvinnor och män med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (till exempel ADHD och Aspergers syndrom), psykiska funktionsnedsättningar och utvecklingsstörning.

– Forskning om kvinnor med funktionsnedsättning har visat att de är mer utsatta än befolkningen i övrigt, säger Karin Andersson.

Många gånger befinner sig funktionsnedsatta personer i utsatta situationer där man är beroende av andra människor; våldet kan utövas av nära anhöriga, vuxna barn med missbruksproblem, färdtjänstpersonal eller personliga assistenter.

Inom projektet har man gjort en undersökning under sex månader som omfattade sju brottsofferjourer och 32 kommuner, däribland Luleå. I undersökningen ställdes frågan till de som kontaktade brottsofferjouren om man hade något funktionshinder och om man upplevde att det var på grund av sitt funktionshinder som man blivit utsatt för brott. 76 personer svarade ja på den sistnämnda frågan, vilket motsvarar 3,3 procent av totala antalet personer (2 246) som kontaktade brottsofferjourerna under perioden.

– Jag tror inte det ser något annorlunda ut här i Luleå. Generellt kan jag säga att många av de unga vi möter har neuropsykiatriska funktionshinder, säger Eva Forsberg som är samordnare på brottsofferjouren i Luleå.

I Luleå har brottsofferjouren påbörjat ett samarbete med FUB, HSO och Attention kring dessa frågor. Personer med funktionsnedsättning kan behöva stöd och hjälp för att ta tillvara sina rättigheter. Där finns brottsofferjouren. I projektet har man noterat, med viss förvåning, att andelen brottsutsatta personer som själva kontaktar brottsofferjouren är högre bland de funktionsnedsatta än bland alla hjälpsökande.

Konferensen arrangerades av ”Projektet Brottsutsatt med funktionsnedsättning” och Brottsofferjouren Sverige, Brottsofferjouren, HSO och Studieförbundet Vuxenskolan i Luleå.

Projektets syfte är att öka kunskapen om brott mot personer med funktionsnedsättning genom utbildning och samverkan.

Projektet är ett fyraårigt Arvsfondsprojekt och drivs av Brottsofferjouren Sverige i nära samverkan med Handikappförbunden och Studieförbundet Vuxenskolan som en samarbetspart.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om