För många brister enligt ministern

Hans Karlsson anser att kampen mot ohälsan är framgångsrik.
- Men varje individ måste bli korrekt behandlad. Så har det inte varit, jag har sett för många brister, säger arbetslivsministern.
Han kritiserar även Luleå kommun för att straffa dem som "trillat mellan stolarna".

LULEÅ2006-06-21 06:00
Arbetslivsminister Hans Karlsson har den senaste tiden skickat ut pressmeddelanden om kampen för att halvera sjuktalen. Först kom en signal om att även regeringen blivit varse om att den kampen hade sina offer. Detta genom ett pressmeddelande i maj som sa: "nu råder nolltolerans" - Regeringens budskap är kristallklart, ingen ska hamna mellan stolarna, slog Hans Karlsson fast. Några dagar senare var det annat ljud i skällan: "Regeringens politik för att få ned sjukfrånvaron är fortsatt framgångsrik", utropade han i ett nytt pressmeddelande. Men Hans Karlsson medger i en intervju för Kuriren att det finns problem. - Jag har sett att där finns, och har funnits, brister. Jag blir uppmärksammad på fall regelbundet. Det var också skälet till att jag tog i på skarpen med Försäkringskassan och arbetsförmedlingen och bad dem redovisa hur de ska eliminera att människor inte får det stöd de ska ha, säger han.<BR><SPAN class=mr><BR><STRONG>Säkrare rutiner </STRONG><BR></SPAN>Karlsson kallar den kategori människor Kuriren har berättat om "gruppen som trillar mellan stolarna i ordets rätta bemärkelse". Gruppen är liten men även Hans Karlsson har insett att ingen vet hur många de är. - Men processen och rutinerna måste säkerställas så att varje individ blir korrekt behandlad, så har det inte varit, jag har sett för mycket brister där, säger han. Arbetslivsministern menar dock att de svar han fått på sin "på-skarpen-tillsägelse" lugnat honom. - Ja, svaret kom för bara några dagar sedan och det svaret känner jag mig väldigt nöjd med. Om man bara tillämpar de rutiner man har redovisar så ska inte detta inträffa mer, säger han. Hans Karlsson redovisar en process med avstämningsmöten och överlämningsmöten som ska ske mellan den berörde individen, Försäkringskassan, arbetsförmedlingen och, i de fall det finns, arbetsgivaren. Vid behov ska både den sjukskrivnes läkare och försäkrings­läkaren vara med. Det ska ske täta kontakter och arbetsförmedlingen ska finnas inkopplad före det att Försäkringskassan tar sitt beslut att dra in sjukpenningen. Så ska det snart fungera tror Karlsson. Men även när det fungerar kan arbetet vara svårt menar Karlsson. - Det är en delikat uppgift och en viktig process. Det här är individer som känner sig svaga och stukade av att få ett nej från Försäkringskassan. De anser fortfarande att man är så sjuk att man inte kan arbeta. Då måste arbetsförmedlingen ta hand om den personen med omtanke så att man inte uppfattas som ett hot och hinder utan en möjlighet att komma vidare, säger han.<BR><BR><SPAN class=mr><STRONG>Inkomsterna bara försvinner</STRONG> <BR></SPAN>Hans Karlsson är medveten om att detta inte alltid sker. - Men vi ska inte ha fall där individer som förlorat sjukpenningen skickas till arbetsförmedlingen och säger att "jag är ju för sjuk för att arbete" och som får svaret att "ja, då ska du ju inte vara här, du får gå någon annanstans". Detta ska inte inträffa, säger han. När det ändå inträffar hamnar individen oftast på socialen. Inkomsterna har bara försvunnit. I Norrbotten betalar kommunerna socialbidrag, motvilligt men dock. I ett fall, Luleå kommun, får den hjälpsökande inte stöd enligt normen utan ett slags nödhjälp för att klara hyra och mat. - Hm, det är ju kommunens beslut. Men man kan inte bestraffa en person för att man anser att staten borde gjort mer. Det har jag ingen förståelse för, menar Hans Karlsson. Han har heller ingen förståelse för kommunernas argument att de nu tvingas ta över statens kostnader. - Ja, det kan mycket väl vara så att kommunernas kostnader för försörjningsstöd ökar i den process som pågår. Men det betyder omvänt att Försäkringskassan tagit mycket av kostnaderna som kanske skulle ha legat på försörjningsstödet. Försäkringskassan har ju egentligen inte prövat sjukpenning tidigare och därmed finns det anledning att tro att många som fått sjukpenningen egentligen som inte skulle haft det, säger Hans Karlsson. Hans Karlsson menar att det inte alltid är på grund av fel när människor som förlorat sjukpenningen tvingas till socialen. - Det kan vara helt i sin ordning, om man uttrycker det brutalt, att det blir på det sättet. Har man inte rätt till sjukpenning och inte heller har upparbetat rätt till a-kassa så återstår ju försörjningsstödet. Det är ju utomordentligt jobbigt för den enskilde men det är helt i enlighet med de försäkringssystem vi har, säger han. Det finns inga planer på att kompensera kommunerna för merkostnaderna - Det är något de ska hantera. Det är ovärdigt att ha en diskussion om vem som ansvarar för vad. Vi kan ha en diskussion om vilka försäkringar vi ska ha men när vi väl har de försäkringar vi har så får vi förstå att de ska tillämpas, säger Karlsson.<BR><BR><SPAN class=mr><STRONG>Intellektuell ohederlighet</STRONG> <BR></SPAN>Det finns siffror från SCB som visar att medan kostnaderna för ohälsa sjunker så stiger de för arbetslöshet och socialbidrag. Kritiker talar om ett Svarte Petter-spel där man flyttar kostnader mellan myndigheter. - Det är en väldig förgrovning, på gränsen till intellektuell ohederlighet att göra den direkta kopplingen. Det stora som hänt sedan 2002 är att 164.000 färre har blivit sjukskrivna. De 32 procent som antalet sjukskrivna gått ned med förklaras till största delen av att färre faktiskt blir sjukskrivna och färre blir sjukskrivna länge. Den minskningen kan inte på något sätt relateras till de 15.000 människor som fått indragen sjukpenning eller inte fått den godkänd. Det är en liten del av alla sjukfall, endast cirka två procent, säger Karlsson och fortsätter: - Där kan man inte hitta förklaringen till att sjukfrånvaron gått ned, långt långt ifrån. Frågan är om det ens finns ett samband som är registrerbart. I Norrbotten rör det sig 2005 om 685 individer (2,7%). Av dessa överklagade 183 till länsrätten och hälften fick rätt i de fall där beslut fattats. Är det en rimlig procentsats? - Nej, det är den inte. 50 procent är dramatiskt mycket men vid senare mätningar har siffrorna gått ned. Ja, men samtidigt ökar antalet anmälningar. - Ja, det kan jag tänka mig. Det som hänt är ju att Försäkringskassan gör det de alltid skulle ha gjort, att pröva rätten till sjukpenning. Det arbetet har ju nästan legat nere under en lång följd av år. Sjukskrivna med arbete sägs upp av personliga skäl därför att arbetsgivarna inte lyckas omplacera dem, något som nu även drabbar offentligt anställda allt oftare. Karlsson medger dock att de nuvarande reglerna för rehabilitering och återanpassning av långtidssjukskrivna har brister. - Det har inte fungerat särskilt bra. Där har vi från 1 januari i år infört rätten att sätta in arbetsmarknadsåtgärder även för personer som fortfarande har anställning, man behöver inte vara uppsagd eller arbetslös längre för att få tillgång till detta. Därmed ska inte människor behöva bli uppsagda, det går att bygga en bro mellan den gamla anställningen och möjligheten att hitta en ny, säger han.<BR><SPAN class=mr><BR><STRONG>"Någon måste ha sista ordet"</STRONG> <BR></SPAN>Hans Karlsson vill dock inte flytta beslutsrätten över vem som har arbetsförmåga eller inte från Försäkringskassan till arbetsförmedlingen. - Nej, det är inte aktuellt. Det är Försäkringskassan som ska ha det slutliga ansvaret över beslut om sjukpenning. Och den ska grundas på arbetsförmåga. Det ska dock ske i samråd med arbetsförmedlingen. Men man kan inte bestämma i samråd, då kan det bli ett-ett. Därför måste någon ha sista ordet, säger han. Hans Karlsson inser i dag att "övergången mellan Försäkringskassan och arbetsförmedlingen har fungerat för dåligt och enskilda har kommit i kläm" (hans egna ord). - Jag har väldig förståelse för kritiken från dem som har rätt till a-kassa men som mer eller mindre har blivit avvisade eller inte fått fäste på arbetsförmedlingen. Det är oacceptabelt. Har du något råd till dessa människor? - Det känns för många väldigt förnedrande att behöva gå till social­kontoret, det behövs inte mycket fantasi för att förstå det. Det råd jag ger är
fakta / förtydligande
Det finns anledning att klargöra de siffror som togs fram vid samkörningen av dataregistren som gjordes mellan Försäkringskassan och AMS. Detta för att få fram hur många av dem som fått sin sjukpenning indragen som hamnat hos arbetsförmedlingen. w Siffrorna publicerades i tisdagens tidning men här är en mer detaljerad och helt korrekt version: w Under tiden 1/1 2003 till 30/6 2005 fick 11.200 långtidssjukskrivna norrbottningar sina sjukpenning indragen. Enligt AMS registrerades 2.500 av dem som arbetssökande och av dessa var 2.245 personer fortfarande inskrivna vid Af den 30/9 2005. Av dessa 2245 var 630 arbetslösa, 520 deltog i olika program, 560 hade lönebidragsanställning och 380 hade deltidsarbete eller tillfälligt arbete.<BR><BR>Läs andra publicerade artiklar i serien:<BR><BR><STRONG><A href="http://www.kuriren.nu/GEN_Sok.asp?ArticleID=1214141&amp;ArticleOutputTemplateID=125&amp;mode=SEARCH&amp;BoolFlag=AND&amp;PubDate=1900-01-01&amp;FreeText=kläm mellan&amp;Category=">Dag 1</A></STRONG><BR><BR><STRONG><A href="http://www.kuriren.nu/GEN_Sok.asp?ArticleID=1215127&amp;ArticleOutputTemplateID=125&amp;mode=SEARCH&amp;BoolFlag=AND&amp;PubDate=1900-01-01&amp;FreeText=Sjukskrivning ett första steg&amp;Category=">Dag 2</A><BR></STRONG><STRONG><BR><A href="http://www.kuriren.nu/GEN_Sok.asp?ArticleID=1216263&amp;ArticleOutputTemplateID=125&amp;mode=SEARCH&amp;BoolFlag=AND&amp;PubDate=1900-01-01&amp;FreeText=Lena vågade inte stanna&amp;Category=">Dag 3</A></STRONG><BR><BR><STRONG><A href="http://www.kuriren.nu/GEN_Sok.asp?ArticleID=1217256&amp;ArticleOutputTemplateID=125&amp;mode=SEARCH&amp;BoolFlag=AND&amp;PubDate=1900-01-01&amp;FreeText=Politiker kräver&amp;Category=">Dag 4</A></STRONG>&nbsp;
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om