Det är mer än tre år sedan den unge dansken försvann.
Läs Mer: Hoppas, trots allt.
Hans mamma Yvonne Dynglykke Ravn berättar med starka känsloyttringar att Joey dyker upp i hennes tankar i perioder.
– Vi hoppas att det här aldrig ska ske någon annan, säger hon.
Senaste hoppet, en vandrarhatt som påträffades av privatpersoner vid en fjällsjö i somras, har släckts.
– Det inte är Joeys hatt. Det finns inget spår, vi får aldrig något svar, säger Yvonne Dynglykke Ravn.
Sonen dödklaras den 3 december i dansk domstol.
– Det är vår vilja, förklarar mamman. Joey var inte enda barnet i familjen utan det finns en storebror och en storasyster.
Den hatt som påträffades togs om hand av polisen i Norrbotten. Hatten fotograferades och bilder skickades till dansk polis, som kontaktade familjen. Om det skulle visa sig att hatten kan identifieras som möjligen tillhörande Joey Dynglykke Ravn så ska DNA-analys genomföras. Det berättar Susanne Nutti, vid polisen i Norrbotten, som däremot säger att hon inte fått något besked från danska polisen.
Men Joeys syster berättar för Kuriren att såväl familjen som Joeys kompis, som såg honom sist, klargjort att det är fel hatt som visats dem. Kompisen har berättat att Joey hade en hatt, en med myggnät, när han gick iväg. Men det är inte den som har påträffats.
Per Wahlström, polisen, säger att det inte finns något annat spår.
Joey Dynglykke Ravn, då 19 år, försvann sommaren 2012. Han och en kamrat från Danmark skulle gå från Kvikkjokk till Ritsem. Efter att den 25 juli ha slagit sig ner ska Joey Dynglykke Ravn ensam ha gått mot berget Allak. Det var dimmigt, han kom inte åter utan anmäldes försvunnen klockan 21.45.
Klockan 07.25 dagen efter beslutade polisen att inleda en fjällräddningsinsats.
Familjen var tidigt kritisk och Yvonne Dynglykke Ravn anser inte att eftersöket genomfördes på rätt sätt.
– De startade försent, säger hon. Familjen kritiserade vid tillfället också att sökandet avbröts medan det alltjämt fanns hopp, som familjen såg det.
En granskningsgrupp kritiserade i efterhand räddningsarbetet.
Läs mer: Kritiken.
I granskningsrapporten talades om senfärdig start och att eftersöket skulle ha genomförts över ett större område, samt att resurser i Norge borde ha anropats och att ledarskapet var luddigt.