Roger Johansson och Marianne Nilsson är fast boende på Långön. Roger Johansson åkte med helikoptern en av svängarna men långsiktigt ser han inte detta som en bra lösning på transporterna under förfallsperioden. Svävare anser han vara det enda rimliga alternativet, något kommunen också tycker. Men det är svårt att hitta någon som vill ta på sig uppdraget. (Bilden är tagen vid ett tidigare tillfälle.)
I oktober kunde vi berätta att förfallstrafiken, den trafik som krävs i skärgården när isen börjat lägga sig men inte bär, var i fara. Det företag som kommunen anlitat hade sålt sin svävare och sade upp avtalet, något kommunen godkände. Kommunen undersökte med sina jurister om detta var ett giltigt skäl för uppsägning och fick meddelat att så var fallet.
Att trolla fram en ny svävare och aktör är svårt. För svårt, skulle det visa sig. Ingen anbud kom in på den upphandling kommunen gjorde.
Den akuta lösningen på situationen blev helikopter, ett bra mycket dyrare alternativ än svävare.
Roger Johansson, fast boende på Långön, åkte med till fastlandet vid ett flygtillfälle. Helikoptern tar bara fem personer vilket gjorde att alla som ville åka in till stan, eller ut till sin ö, inte fick plats. Ö-borna fick organisera sina inköp och pengarna i budgeten räckte endast till två turer till fastlandet, 5 och 18 december.
– De var en från varje ö som åkte med. Jag handlade åt alla på Långön där jag bor, säger Roger Johansson.
Helikoptern kör inte i mörker vilket gjorde att det tidsmässigt blev en ganska kort sväng in för att handla färskvaror och göra andra ärenden. Roger Johansson är överlag besviken på kommunens hantering av förfallstrafikfrågan och tycker att det borde varit klart med en ny aktör innan kommunen tillät att den förra sade upp sitt avtal.
Han ser inte helikopter som en långsiktig lösning, kostnaden är alltför hög och det blir få möjligheter att åka till fastlandet. Svävare är det som gäller när isen börjar lägga sig.
– Vi kan köra båt ganska länge men problemet är att vi inte kommer in i hamnarna när det frusit på, säger Roger Johansson.
De som åker betalar 100 kronor per resa under förfallstrafiken men det som i stort finansierar trafiken är den årliga budgeten, 150 000 totalt. De två helikopterturerna landade på cirka 100 000 kronor totalt.
– Det är dyrt att flyga, det kan man konstatera, säger Ove Forsberg, avdelningschef för kulturarv, skärgård och turism hos Luleå kommun.
Är det mer eller mindre än vad ni hade hoppats på, eller kanske fruktat?
– Det är ungefär det vi hade räknat med. Det är svårt att säga, de tar betalt för varje minut de flyger. Vi hade tur att det ändå gick hyfsat bra, hade det varit sämre väder kan det ta längre tid.
Helikopter körde två svängar i december. Här landar den på Hindersön.
Grundproblemet, att ingen meddelat intresse att köra svävartrafik vid förfallsperioden, kvarstår. Kommunen har gått ut med en ny upphandling men där händer det inget.
– Vi har ingen lösning än så länge. Vi är kvar på samma ruta som tidigare. Vi har lagt ut lite krokar runt om i Sverige men inte fått napp, inte än så länge ska jag säga, säger Ove Forsberg.
Någon annan långsiktig lösning än att använda svävare ser Ove Forsberg inte.
– Det är svävare som är det bästa alternativet, och kanske det enda också, säger han.
Kan det ändå bli aktuellt med helikopter även framöver?
– Det törs jag inte svara på. Vi behöver diskutera den här frågan med politiken så att vi hittar en långsiktig lösning.
Svävare är tämligen ovanliga överlag och i norr är det ingen som nappat men Ove Forsberg har inte gett upp om att någon, kanske söderifrån, kan ta sig an uppdraget i framtiden.
– Vi är öppen för alla förslag. Skulle det dyka upp någon från en annan del av landet så är de jättevälkomna, säger han.