"Den här zinkbaljan vill jag fylla med vatten och dahlior som flyter omkring", säger Veronica Apelqvist.
Planteringar i fina krukor, jättekottar och ett stort zinkbadkar pryder entrén till Veronicas garagebutik i Kvarnträsket. De sista förberedelserna inför smygstarten pågår och det är pirrigt.
– Tänk om ingen kommer? Det vore trist, men butiken är inget jag står och faller med, det är bara en rolig bisyssla. Något jag satsar på för att det är min egen hobby.
Veronica har alltid varit intresserad av både mode och inredning. Hon har flera gånger hjälpt vänner och bekanta med att styla sina trädgårdar och ibland lekt med tanken att bli stylist. Den egna trädgården är genomtänkt in i minsta detalj, med vackra rostiga planteringskärl, mysiga uteplatser och dahlior i mängder.
Jättekottarna är fina dekorationer i planteringar.
Drömmen om en egen butik har alltid funnits i bakhuvudet, men Veronica är medveten om att det är en tuff bransch.
– Min syster hade en modebutik i Gällivare i tio år, så jag vet precis hur krävande det är. Därför har drömmen fått stanna vid en dröm i många år.
Det var när Veronica förgäves letade efter en återförsäljare av färgstarka tunikor som hon sett på ett instagramkonto som hon snubblade över den svenska agenten för klädmärket.
Det kvinnliga kollektivet som tillverkar plaggen får hela förtjänsten själva, berättar Veronica Apelqvist.
– Jag gillade klädernas utseende och tanken på att kvinnor stöttar kvinnor tilltalar mig. De här plaggen tillverkas av ett kvinnligt kollektiv i Indien och vinsten går direkt till de här kvinnorna. Det finns ingen mellanhand som snor åt sig pengarna.
Det visade sig att det inte fanns en enda återförsäljare norr om Stockholm. Kanske kunde Veronica bli den som satsade på plaggen?
– Va? Jag ville ju bara veta var jag kunde köpa plaggen, haha. Jag bad att få fundera på saken. Sedan pratade jag med både syrran och min dotter Hanna och båda sa ”kör”. De lovade att vara med. Det är jag och min syster, som nuförtiden jobbar i gruvan, som ska driva företaget och min dotter har fixat logga och marknadsföring. Det var också min dotter som kläckte butiksnamnet: Kvarn collective.
Stora krukor är en passion som Veronica delar med sig av.
Veronica Apelqvist öppnar en butik i sitt garage.
Veronica Apelqvist är pirrig inför smygöppningen.
Att butiken skulle öppna i liten skala i Veronicas garage stod klart från första början, liksom att utbudet skulle breddas med flera klädmärken och trädgårdsinredning.
Särbon Tommy var också med på noterna och har hjälpt till med inredningen i garaget, där klädstänger hänger från kedjor i taket. När Veronica lägger sista handen vid piffet kommer Tommy hem med nytryckta affischer som ska visa besökarna hur de hittar till butiken.
Veronica Apelqvist är pirrig inför smygöppningen av garagebutiken.
Veronica väntar ännu på leveranser av stora krukor, något hon valt att specialisera sig på. En tung jättekruka i grönt står redan på bästa plats i garaget.
– I framtiden skulle jag gärna ha ett visst urval av växter också. Jag tänker inte konkurrera med de stora blomkedjorna utan är mer inne på ovanliga sorter av exempelvis penséer. Jag gillar att skapa blomsterarrangemang och kan tänka mig att erbjuda krukor med färdiga planteringar.
Veronica kommer bland annat att sälja trädgårdsdekorationer av olika slag.
Fåglar i olika modeller i Veronicas egen design.
Kermaikänglar finns också i butiken.
Drömmarna och planerna är många. Veronica pratar om event med loppisar och konstnärer som får visa upp sina verk.
– Vi får se hur det utvecklas, men tänk att jag till slut vågade satsa på en liten butik. Jag gör ju det här vid sidan av mitt jobb på BD-fisk och det är mest för min egen skull för att jag tycker det är kul. Men vem vet, kanske är det något jag kan fortsätta med när jag blir pensionär?