Årets lussekatt i Norrbotten bär på en speciell livshistoria. Ingen vet var Signe är född eller varifrån hon kommer. Faktiskt är de första tre eller fyra veckorna i hennes liv helt okända.
Berättelsen om Signe – som vi känner den – börjar i en insnöad bil vid ett järnvägsspår i Boden i november 2014. Där hittades Signe, hennes mamma och hennes kullsyskon alldeles övergivna.
De räddades av kattakuten och till slut, i början av 2015, hamnade Signe hos Ulla Persson och hennes familj som sökte en katt som sällskap till balinesen Mynta.
– Vi har alltid haft omplaceringar, både hundar och katter. Det finns så många djur som behöver ett hem. Och ger man dem bara tid och tålamod får man ett jättefint djur, säger Ulla.
Men omställningen till ett nytt liv i det ombonade hemmet var inte alldeles enkel för Signe, som inte alls var van vid att umgås med människor.
– Först var hon jätteskygg och gömde sig under soffan.
Tre år senare har det ordnat sig för Signe. Hon älskar att busa om kvällarna, men annars ligger hon helst nära ett element och njuter av värmen.
Dessutom har hon blivit bästa vän med Mynta som hon både sover och äter tillsammans med.
– Deras relation är mycket bra, säger Ulla.
Men Signe har fortfarande vissa sviter efter sin tuffa ungdom. Hon saknar den yttersta spetsen på svansen och är fortfarande småväxt, vilken kan bero på att hennes mamma led av näringsbrist när hon var dräktig.
Att bli utsedd till årets lussekatt betyder mycket för både Signe och Ulla. Vinsten – 300 kronor på en av Luleås djuraffärer – skänks till kattakuten.
– De gör ett fantastiskt arbete, säger Ulla.