Tänk att det kan finnas så mycket skolkök att prata om. För det saknas inte samtalsämnen när Kuriren sammanför alla chefer för skolmaten i Luleå sedan starten 1948.
Alla finns i livet, alla fyra. För fler skolmatschefer har inte Luleå haft.
- Tänk att det bara funnits tre före mig på 63 år, säger Jeanette Everos som blev kostchef i maj.
En annan titel men samma jobb som när Maja-Greta Laurud tillträdde i augusti 1948 på den då helt nya tjänsten som ekonomiföreståndare för Luleå stads skolmat.
Tungt arbete
Maja-Greta Laurud må vara 95 år men minnet är det inget fel på. Inte heller skärpan i tankar, åsikter och resonemang. Hon berättar om de källarkök i gamla Västra skolan där personalen slet med lyft på 50 kilo och kokade fiskbullar, soppa och gröt.
- Det var tungt arbete. Men när läroverket fick sitt nya kök, åh ... vilken lyx, säger hon.
Läroverket? Hon menar väl skolmatsalen i kvarteret Staren i gymnasiebyn? Men Maja-Greta vill inte döpa om.
- Hm, jag kan sträcka mig till att kalla den Hermelinskolan. Men inte längre, säger hon.
Samtalet fortsätter, måltidspriser och gamla gemensamma bekanta inom personalen.
- Det var att stiga upp tidigt och ordna vikarier åt den personal som anmälde sig sjuk. Ibland ringde det redan på söndagarna och då fick man börja jaga vikarier. Jag tyckte aldrig om det, att jobba på helgerna, berättar Märta Gustafsson.
Att hitta en ersättare löste ofta bara halva problemet.
- Många saknade bil och skulle någon vicka på en byskola fick man ta sin bil och själv köra dem till jobbet, säger Märta.
Tvingades äta upp
Hur var det nu med chokladsoppan, en vanlig måltid i skolkökets barndom då skolmaten var behovsprövad och förbehållen de mindre bemedlade. Vad chokladsoppan innehöll och smakade kan dock inte damerna erinra sig, lite märkligt med tanke på deras goda minne för övrigt.
Det var också en tid då eleverna var tvingade att äta upp den mat som lades upp på tallriken.
- Det blev en del övertalning, minns Märta.
Uppfinningsrika elever hittade metoder för att slippa äta upp; som att fylla tomma bananskal med fiskbullar som sedan kastades i slasktunnan.
Vilket för oss in på ett av svenska folkets favoritsamtalsämnen - äcklig skolmat. Vi avhandlar inte bara fiskbullar, utan även spenatsoppa, leverkaka, kokt torsk och andra gamla favoriter en stund. Och skolkökspotatis.
- Den kokades så att det snabbt blev en hinna på den, säger Marie-Louise.
Exakt.
- Det förvånar mig att det gick att servera spenatsoppa, säger Märta öppenhjärtigt.
Äntligen någon som säger det.
Men inte ens på den tiden uteblev klagomålen.
- Det blev ett och annat samtal hem på lördagskvällarna då pappa hade tagit sig ett glas, minns Maja-Greta.
- Jaså, jag minns ingen kritik mot maten, säger Märta.
De fyra har även erfarenhet från sjukvården, försvaret och kriminalvården och de är smått upprörda över att skolbarnen fick nöja sig med magrare kost.
- Det var stor skillnad på anslagen, säger Maja-Greta.
Tog massa energi
Storköksdebatten levde i Luleå av och till ända fram till 2005. I dag är frågan avgjord och något jättekök blev det aldrig.
- Den debatten pågick under hela min tid, tog massor av energi och oroade personalen. Och ingen frågade vad vi tyckte, minns Marie-Louise.
Bärplockning
Alla som gick första skolår före 70-talet minns säkert den årliga bärplockningsdagen varje höst. Då skulle varje elev förse skolköket med lingon och blåbär, en hink av vardera. Damerna minns hinkar med bär men även med annat, mindre smakligt.
Bären kokades dock till sylt som serverades under läsåret. Företeelsen försvann, barnarbete blev väl olagligt. Men i ett par byskolor vårdades sedvänjan ömt och levde kvar till 00-talet.
- Men vi tvingades stoppa bärplockningen, folk blev magsjuka av sylten. Skolan saknade kylrum. Vi fick mycket kritik men vi hade inget val, säger Marie-Louise.
De minns att en kollega utbrast "flickor, vi syns på Hinseberg" när det upptäcktes att den hälsovådliga sylten serverats eleverna.
Matsedel
Skolköken gör sina egna matsedlar men har riktlinjer att följa, en form av "riksmatsedel". Den följs dock inte slaviskt.
- Då skulle vi inte kunna servera palt, säger Jeanette.
Som fortfarande är en av de populärare rätterna. Inte i köket dock, där "är det paltsmet överallt" de dagar det ska ätas palt.
De två veteranerna i gänget konstaterar att mycket har hänt sedan deras tid. Maja-Greta lyssnar när Jeanette förklarar principen för hur friskolorna tilldelas sin måltidsbudget - friskolor fanns inte på hennes tid.
- Usch, vilket dåligt system, utbrister Maja-Greta spontant och tillägger:
- Det har förändrats så mycket, tur att man inte är kvar.