Gatuhunden Rex fann lyckan i Luleå

– Han kan vara lite reserverad och skälla, men han är hemskt snäll, säger Lisa Liikamaa när hon går in i vardagsrummet där värmeljus lyser stämningsfullt.

Rex vågar sig försiktigt fram och hoppar han upp i soffan där han kurar ihop sig intill husse Max Enberg.

– Han viftar alltid på svansen och är på gott humör, säger Max och stryker hunden över ryggen.

Men Rex liv har inte alltid inneburit trygghet och kärlek.

För några år sedan hittades Rex halvt medvetslös vid floden i centrala Malaga, Spanien. Hans lilla utmärglade kropp hade sår och skador överallt, öronen var avklippta och ögonen helt igenmurade av infektioner.

Han togs om hand av organisationen SOS animals, där han fick veterinärvård och opererades. En filt i en plastkorg och en plats bland alla andra hundar på härbärget som drömmer om en egen familj, kärlek och trygghet.

– Han hade bara en enda vän där, en tik. Men hon var så sjuk att hon avled. Och efter det var han väldigt ensam, säger Lisa.

En vän till Lisa arbetade som volontär på härbärget, och visade en bild på Rex.

– Han var så annorlunda där han satt på rastgården, med huvudet på sned. Jag kände jättestarkt för honom.

Dagarna gick sedan fick Lisa reda på att en annan person visat intresse för att adoptera Rex.

– Jag började tokgråta och kände att jag måste agera nu. Så gjorde en intresseanmälan och – vi fick honom. Vi hade inte pratat om att skaffa hund alls innan men jag kände bara att vi måste göra det här för hans skull. Jag har ju haft hund tidigare, men aldrig känt så starkt inför någon som jag gör för Rex.

En månad senare, för två år sedan, kom Rex hem. Till Luleå.

Den första tiden hemma hos Lisa och Max var kämpig för Rex.

– Han var trött och hade mycket feber. Han fick äta massor med mediciner och hade problem med både ögon och öron. Men han lekte ändå mycket med sina leksaker och jag tänker att han kanske aldrig hade haft några innan, säger Lisa.

I dag är Rex helt frisk.

– Han är oerhört charmlig och glad. I dag leker han sällan med leksaker, han vill hellre leka med människor. Han är egentligen mer förtjust i människor än i andra djur, säger Lisa.

– Och så älskar han verkligen solen. Om solen lyser in på golvet någonstans så går han och lägger sig där, fyller Max i.

Men det finns fortfarande saker som vittnar om Rex tidigare liv. Lisa och Max berättar att han inte vågar gå fram till långa män och hur plötsliga rörelser gör honom rädd.

– Man undrar vad som hänt honom. Vem som hade honom, hur han hamnade där vid kanalen och hur länge han hade varit på gatan. Rex kan inte säga ifrån mot andra så han kan inte ha haft det lätt, säger Lisa.

De är båda tacksamma för organisationen SOS animals.

– Nu när jag har adopterat skulle jag aldrig mer kunna köpa en från en uppfödare. Man kan göra så otroligt stor skillnad för en hund. Jag hoppas fler skulle göra det, säger Lisa.

Rex puttar sin lilla rosa boll över golvet. En godisbit trillar ut och Rex nappar försiktigt åt sig fångsten. Bollen rullar in under ett jularrangemang som står på golvet och Rex följer efter. Sedan vänder han på huvudet och flinar glatt med hela ansiktet täckt av glitter mot matte Lisa som skrattar.

– Man skämmer bort honom extra mycket. Det är som att man vill kompensera för det han förlorade under sina första år.