Dessutom är Linnea Axelsson nominerad till Augustpriset som delas ut i slutet av november. På tisdagskvällen gästade hon Kontext - litterär scen i Luleå för att tala om sitt hyllade verk i tre delar - en lyrisk berättelse där tre kvinnor – Ristin, Lise och Sandra talar från tre olika tider med den samiska erfarenheten som gemensam nämnare.
– Det var sent i skrivprocessen som jag hittade formen och rytmen i berättelsen som kom att bli ”Ædnan”. Jag försökte att skriva i romanform men det gick inte att berätta denna historia i en roman. Den episka diktningen tilltalade mig, säger Linnea Axelsson.
Född i Porjus och uppvuxen i en familj med en samisk mamma och svensk pappa har den samiska historien givetvis följt henne genom livet.
– Ja, jag tror att man ärver känslor och trauman. Självklart är det individuellt men har man samiskt ursprung tror jag att de flesta förhåller sig till historien och vad som hänt den samiska minoriteten. Samer har kunskap och erfarenheter som inte alla svenskar har. I det spänningsfältet fanns min historia, menar hon.
Eposet som tar sin början i Ristins berättelse på 1920-talet förtäljer om tvångsförflyttningar, rasbiologi, självmord, skam, skuld, stolthet, nomadskolor, språk, utbyggnad av Luleälven men också om relationer och föräldrars kärlek till sina barn.
– När jag skrev ”Ædnan” tänkte jag mycket på vad som radikalt förändrar en människas liv – slump, ödet, olyckor och politik – omständigheter som gör att livet tar en helt ny vändning, precis som det gör för Ristin, hennes man och hennes två söner. Flera tunga omständigheter som slutligen gör att de ger upp. Det blir för mycket.
Eposet ger sedan Lisen och senare Lisens dotter Sandra en röst – berättelser om att förlora sitt språk, tvångsassimilering, tystnad och samisk aktivism men också ett blottläggande av hierarkin i det samiska samhället.
– Jag tycker det är svårt att tala generellt om det samiska. Jag talar utifrån mig och mina tankar, men visst det samiska samhället har varit patriarkalt, precis som alla andra samhällen. Och den konflikt som byggts upp i det samiska samhället bottnar i att den dominerande gruppen graderat den samiska gemenskapen där renskötare, hel- och halvsamer tilldelats olika ersättningar. En konflikt som skapats utifrån och går som ett arv genom alla koloniserade minoriteter i världen, menar Linnea Axelsson och fortsätter:
– ”Ædnan” är sorglig men jag söker inte de glada historierna i mitt författarskap. Jag gillar när det är så realistiskt som möjligt och då måste alla mänskliga känslor vara närvarande, annars känns det inte sant.