Det anser Gerd Eriksson och Bengt Nyström, två av alla Luleåbor som under lördagen tände ljus på gravar på stadens kyrkogårdar för att hedra nära och kära.
– Livet rullar på och alla tar sig nog inte tid att besöka kyrkogården i vanliga fall. På det sättet är det en värdefull helg, säger Bengt Nyström, samtidigt som han tänder ljuset vid föräldrarnas grav på Gammelstads kyrkogård.
Bredvid vilar två barnbarn, en pojke och en flicka som föddes för tidigt. Gravarna smyckas med vit mossa och vackert röd ljung.
– Det här är ju en helg för dem som gått bort. Man stannar upp och tänker extra mycket på dem, säger Gerd Eriksson.
En bit bort hjälper Mikael Sandberg sin moster Elisabet Persson att tända ett ljus för maken Bengt, som dog i somras, och deras dotter Elsa som dog i en trafikolycka 1975, endast 20 år gammal.
– Vi är faktiskt här nästan varje helg. Det här är nog en av de mest välbesökta gravarna här inne, säger Mikael Sandberg.
Han anser också att allehelgonahelgen fyller en allt större funktion.
– Man är själv uppvuxen med traditionen men unga människor i dag lägger nog inte så mycket tid på att besöka gravar. På allhelgona påminns alla. Sedan är det en fantastiskt vacker helg. Om aftonen när det börjar skymma är det otroligt vackert med alla ljusen som brinner, säger Mikael Sandberg.
Kristina Nyman och sambon Björn Gunnerfeldt är ute på en kyrkogårdsturné. Först ett besök hos Kristinas mamma på Gammelstads kyrkogård, sedan vidare till kyrkogården i Råneå där Björns föräldrar vilar.
– Jul, nyår och allhelgona är vackra högtider på kyrkogårdarna, säger Kristina Nyman.