Peter och Lili Borgenstål har bott i huset på Ulriksvägen på Bergnäset i 25 år. Där har de fostrat två barn som nu är utflugna och där vill de bo kvar.
Men deras värd Luleå kommun ska riva huset och redan den 23 denna månad ska de vara ute.
- Jag vet inte hur det ska gå, vi är inte i närheten av att klara det, säger Lili Borgenstål.
Hon har MS och är rullstolsburen. Hon tvingades lämna sitt arbete 2007 och hennes hälsa försämrades drastiskt 2009. Då, när hon låg på sjukhus, kom även beskedet om vräkning.
- Kommunen fick brått att riva för man vill inte handikappanpassa huset, säger Peter Borgenstål.
Bott i kappsäck
De började packa redan då, de känner det som om de bott i kappsäck i två år. Samtidigt tvingade Lilis sjukdom Peter att sluta arbeta.
- Jag är egen företagare, resemontör och svetsare och jag har hur mycket jobb som helst. Men jag kan inte lämna Lili ensam, det går inte. Och därmed har ekonomin gått i botten, säger han.
De har i åratal varit medvetna om att huset är rivningshotat. Paret Borgenstål har ett vanligt hyreskontrakt. Därför är kommunen skyldig att ordna dem en ersättningsbostad.
Men de anser sig inte ha fått mer än ett enda realistiskt förslag på ny bostad, och det först efter ett drygt år. De visar ett brev från kommunen 2009 där de får välja mellan fyra nya bostäder. Det är en tvåa i Svartöstaden, en etta i Alvik, en tvåa i Smedsbyn och en etta i Mörön.
- Jag förstår inte hur de tror att vi ska klara det, vi har en fyra i dag, säger Lili.
- Vi har ett litet fritidshus där man kanske kan magasinera en del möbler men där går det inte att bo, det finns varken vatten eller avlopp, säger Peter.
Tackade nej
De tackade även nej till en fyra på Tuna som de tyckte var okej, den passade dock rullstolsburna Lili lite sämre. Sedan fick de inga fler erbjudanden.
- Vi står i kö överallt men det finns ju inget ledigt, säger Lili.
Genom vänner uppmärksammades de på en ledig bostad vid gamla Bergnässkolan (Elevhemsgatan) som kommunen äger. Men kommunen sade nej, trots att bostaden står tom.
- De skyllde på bullermattan. Samtidigt bygger de nya gruppboenden där, säger Peter.
Just nu vet de inte var de ska ta vägen efter den 23, de hoppas att kommunen åtminstone ska hitta en tillfällig bostad åt dem.
- Det känns tungt just nu, vi tyckte att vi hade fått det så bra och det kändes som om vi kunde andas ut lite. Men nu ... tja, säger Peter och slår ut med armarna.