Vid sin föreläsning i Nya läroverket, med just föräldrar som medverkande, avslutande hon med en del råd för livet, men egentligen ville hon mer samtala med föräldrarna än att påvisa sig vara experten. För summan av allt är att det inte är så stor idé att sikta på att vara den perfekte, och så ser hon inte sig själv.
– När jag ville ha med barnen ut för att de skulle lära sig åka skridskor så både mutade jag och hotade. Att bli förälder var heller inte något jag såg fram emot. Jag reste runt, jobbade som volontär i Sibirien och, ni vet, jag skulle leva livets glada dagar innan man sitter där fastspänd, beskrev hon perioden innan alla barnen bara fanns där.
I andra länder sätts familjen, religion och traditioner upp som viktiga. I Sverige, visar undersökningar, jagar vi självförverkligande och personlig utveckling. Vi är bäst i världen på att ta till oss nya saker, som nya dieter, men inte bäst på att be varandra om hjälp för att klara vardagen.
Som förälder ska man räcka till, och så kanske man inte gör det. Barnen känner av det här.
– När jag var i Falun var det en kvinna där som sade att man måste inte alltid laga mat, man kan få köpa risgrynsgröt på rulle. Och en pappa sade att han brukade stänga in sig på toa, bara för att få vara i fred någon gång. Det fungerar som att gå på ett spa, tolkade Cajsa Tengblad saken.
– Kan jag sänka ribban?, frågade hon föräldrarna, och närmast vädjade till dem att inte kämpa till varje pris med mottot ”ensam är stark”. Den knutna nävens strategi är ingen bra sådan, våga begära hjälp.