I slutet av juli nästa år lämnar Per-Ola Eriksson sitt uppdrag. Han är den av landets nuvarande landshövdingar som har flest tjänsteår och det gav honom uppdraget som ordförande i landshövdingekåren i våras. I fjol förlängdes hans förordnande och han valde att skjuta sin pension på framtiden.
- Nu får det räcka, slår han fast när Kuriren träffar honom för det som med allra största sannolikhet blir hans sista nyårsintervju i rollen som landshövding.
Han har inga planer på ett stillsamt pensionärsliv nu heller och vi lär inte se honom på någon av länets golfbanor framöver.
- Jag äger inte ens en golfklubba. Skulle någon se mig på golfbanan i Rutvik eller i Sävast beror det i så fall på att jag har råkat gå fel, säger han och skrattar.
Spännande uppdrag
Nej, Per-Ola Eriksson tänker inte slå av på takten om han själv får välja. Dyker det upp ett spännande uppdrag är han redo. Han kan se tillbaka på ett långt yrkesliv, där politiken har spelat stor roll. Han satt i riksdagen för Centerpartiet i 16 år.
- Det var spännande år. 1991 blev det regeringsskifte och jag blev ordförande i finansutskottet. Sverige hade då stora ekonomiska problem, som inte gick att lösa så lätt. Var tredje krona i statens budget var lånade pengar.
Arbetet med att få ordning på Sveriges finanser var svårt och tungt. Centerpartiets samverkan med den Socialdemokratiska regeringen som tog makten 1994 föll inte i god jord hos alla, men Per-Ola Eriksson känner än i dag stolthet över det omfattande saneringsarbete som gjordes för att få ekonomin på fötter.
- Ett av de roligaste minnena från den tiden var när Volvochefen Leif Johansson sökte upp mig några år senare och tackade för insatsen.
Då hade Per-Ola Eriksson hunnit bli generaldirektör för Nutek, dåvarande Verket för näringslivsutveckling.
Positiv förändring
Han anser att bilden av Norrbotten har förändrats mycket till det positiva under den tid han har varit landshövding och nämner Facebooks beslut att placera serverhallarna här i Luleå som en av de största händelserna under hans tid.
- Vi var ett län med hög arbetslöshet och problem inom näringslivet. Nu leder vi tillväxtligan i landet, säger han och lyfter fram den framväxande gruvnäringen i Pajala som ett av de starkast lysande exemplen på framgång.
Men livet består ibland av tvära kast, något landshövdingen fick uppleva under hösten 2003. Hans vän Bo Holmberg, gift med utrikesminister Anna Lindh, var på besök hos honom.
- Vi pratade om att han skulle ta med sig Anna hit upp och hälsa på efter EMU-valet. Med det skildes vi åt och bara någon dag senare fick jag höra på nyheterna att Anna Lindh hade blivit nedstucken.
Han tystnar en liten stund och får något eftertänksamt i blicken.
Per-Ola Eriksson medger att han kommer att sakna offentligheten till viss del.
- Visst kan det bli så. Jag har alltid trivts bra tillsammans med er journalister och jag tycker att media har behandlat mig schysst. Det ingår i jobbet att få kritik och jag har inte lidit av det. Jag hade själv kunnat tänka mig att vara journalist, det verkar vara ett spännande yrke.
Efter årsskiftet lämnar han uppdraget som styrelseledamot i LKAB:s styrelse och till våren kliver han av som Hushållningssällskapets ordförande.
Gärna en kvinna
Han är mentalt förberedd på ett liv som en vanlig privatperson. Vem som bör bli hans efterträdare vill han inte uttala sig om. Han hoppas att utnämningen av den nya landshövdingen sker i god tid innan han slutar.
Efter 27 manliga landshövdingar ser han gärna att den 28:e blir en kvinna. Till sin efterträdare vill han ge följande råd:
- Det gäller att vara sig själv. Spela inte någon roll och sätt länets främsta i första rummet. Håll dig nära företagen, idrotten och res runt i länet. Lyssna på folk, det har jag gjort.