Inexa är ett minne blott

Han har jobbat här sedan 1974 och upplevt epokerna NJA, SSAB, Ovako, Inexa, konkursförvaltare och holländska CBI. Det är för holländarna, vilka tog över processutrustningen från konkursförvaltaren, som Olov Eriksson har uppdrag som samordnare. Nedmonteringen inleddes 2004. Via italienska Sidermontagge, CBI, Jokkmokks industrimontage och tidvis andra företag kommer i slutändan 800 containrar att ha fraktats på båt till Iran. Till det kommer lösgods som inte gick in i containrar. I Iran sätter stålföretaget Safa upp en ny anläggning för tillverkning av räls och balk. Gammalt blandas med nytt, från Inexa hämtas bland annat stränggjutning, skänkugn, vals-verk, efterbehandlingslinjer och slipmaskiner. Sysselsatte många män Räls och balk var produkter redan när NJA 1952 öppnade arbetsplatsen. Med ett raskt hopp är vi framme vid 1974. Inte bara Olov Eriksson utan en rad andra unga män, flest män, började på NJA. Stålverk 80 skulle byggas. Samtidigt sysselsatte den stålindustri som fanns tusentals personer, en av dem Christer Andersson, då i körkortssåldern. Nästa månad, när nedmonteringen ska var klar, fyller han 50. Han är en av de 26 personer, varav en del jobbat här, som är med i nedräkningen. ? Jag kom från Överkalix och hade jobbat litet i skogen. Så började jag här. Nu har jag kontakt med några som arbetade här förr, men inte mycket. Man träffas på stan, stannar till och undrar hur läget är, beskriver Christer Andersson. Honom träffar Kuriren under rundvandringen där Olov Eriksson bland annat berättar om gamla fynd, som gamla kaffe-burkar från 1950- eller 1960-talet. Bland en massa bråte får Kurirenfolket syn på en burk från Cirkelkaffe, så årgångarna blandas. Förbi oss passerar en truck som drar på en del av en travers. ? Arbetet är ganska komplex, det finns så många olika typer av utrustning, berättar Olov Eriksson. Utrusningen märks för att passa in på exakt rätt ställe vid uppmonteringen. Det finns maskinritningar från 1950-talet att följa. Ett finskt företag tar hand om skrotet. En del av det går till SSAB och blir till tunnplåt. Efter avslutad nedmontering följer avstädning. Lokalerna är enorma, med en yta under tak på 13,6 hektar. Från SSAB, som äger lokalerna förklaras att det inte finns några planer för lokalerna. Skulle ha klarat sig bra Olov Eriksson får fråga n vilken tidsperiod som han tycker var bäst på arbetsplatsen. ? Det var 1993?1996, det fanns en sådan optimism här då, säger han om tiden efter nedläggningshotet. Tvärtemot vad en beställare från Banverket uttalade i Kuriren i lördags anser Olov Eriksson att Inexa skulle ha klarat sig bra i nutid, med de höga priser som gällt inom stålindustrin på senare år. Olov Eriksson är heller inte lika fördömande mot Karl-David Sundberg som andra. ? Det där kan man se på två sätt. Det beror på om man går efter de sista 10?15 procenten av hans tid här. Man kan också säga att det fanns verksamhet här i tio år som annars inte funnits.

Inexa är ett minne blott

Det är kallare än utomhus, och framför allt tomt.Nedmonteringen av Inexa Profil går mot målsnöret. Fullföljs planerna kommer resenärer i en annan världsdel att färdas på räls tillverkad av Inexas grejer.? Det är knepigt se vår industri försvinna, konstaterar Olov Eriksson.

Det är kallare än utomhus, och framför allt tomt.
Nedmonteringen av Inexa Profil går mot målsnöret. Fullföljs planerna kommer resenärer i en annan världsdel att färdas på räls tillverkad av Inexas grejer.
? Det är knepigt se vår industri försvinna, konstaterar Olov Eriksson.