Inexa var chanslöst

Inexa Profil gick i konkurs för fyra och ett halvt år sedan. Duroc tog sikte på att ta över men tvingades ge upp. Samtidigt anklagades Karl-David Sundberg för att smita undan ansvar. Han kunde ha drivit företaget vidare. Inexa Profil hade mer än en produkt. Viktig för en framtida drift var rälsmarknaden. Idag konstaterar Ragnvald Eriksson, inköpsansvarig Banverket att fortsatt tillverkning av räler stupat förr eller senare.  ? Jag tror inte de hade haft en chans. Sverige är för långt, Inexa låg 2.000 km från marknaden, och konkurrensen i Europa är stor. De hade heller inte investerat mycket under Karl-David Sundbergs tid. Tyskland och England är stora marknader för räls. Nu byggs nytt för rälstillverkning i England och i Österrike invigs nytt verk, säger han. Karl-David Sundberg övertog Inexa Profil 1993. Bolaget hade avtal som innebar att Banverket köpte två tredjedelar av sin totalvolym av räls från Luleå. Åren som följde höjde Banverket dessutom sina totala inköp mycket kraftigt och priserna var höga.  ? Under 1993?1996 gjorde Inexa stora pengar. Det hade börjat rustas upp järnväg och främst var det i Mälardalen, säger Ragnvald Eriksson. Banverket köpte in 39.000 ton 1992. Det var ingen oansenlig volym. Fast åren efter köptes det in 75.000, 91.000 respektive 90.000 ton. Därefter sjönk volymen till 59.000 ton för att åren 1997 till konkursåret 2001 sjunka till årsvolymer på 18.000 ?30.000 ton årligen. Åren efter konkursen har volymerna legat på nedre delen av den skalan. Fast Inexa Profil behövde årligen sälja omkring 60.000 ton räls för att vara konkurrenskraftigt, bedömde bolaget. Rälspriset påverkats Ragnvald Eriksson berättar att priserna till Inexa Profil kring 1996?1997 låg på 5.400 kronor per ton, klart över marknadspris. Efter ny upphandling åren senare sjönk priset till 4.600 kronor per ton. Sedan uppgången i stålbranschen, med Kina som motor, har priserna på räls påverkats och nu är prisläget för Banverket 7.000 kronor per ton. En ny upphandling väntar och den kan bli dyr för det statliga verket. Men rälstillverkare som får ut bra priser ska i sin tur betala leverantörer av stål, det skulle åtminstone ha gällt Inexa. Om bolaget levt idag skulle ett råstålsavtal med SSAB i Luleå varit en förutsättning. Med tanke på prisutvecklingen på stål senaste åren skulle det ha krävts att SSAB räknat bort sig på ett mångårigt kontrakt för att Inexa Profil skulle ha haft en bra sits. Förväntade höga priser på räls kommer att påverka kostnaderna på nya Haparandabanan och Botniabanans sista del, förutspår Ragnvald Eriksson. Efter konkursen för Inexa Profil har Banverket köpt nästan all volym från österrikiska Voest Alpine och en liten del från franska Corus, med anläggningar i Frankrike och England. Inför Banverkets upphandling av inköp 2007?2010 kommer dessa bolag ifråga liksom möjligen tillverkarna Trinice, Tjeckien, Lucchini, Italien, Aceralia, Spanien och företag därutöver. Av volymerna Banverket köper in närmaste åren utgör så kallad huvudhärdad räls, med hård yta, en stor del.  ? Det kunde inte Inexa tillverka och då hade de varit tvingade att investera för det. En stor investering, säger Ragnvald Eriksson. Att konkurrera i Tyskland, England med flera europeiska länder hade gett Inexa stora fraktkostnader, påpekar han. I princip skulle Inexa behövt få leverera all standardräls inom hela Norden för att ha någorlunda rimliga fraktvillkor. stig.nordlund@kuriren.com 0920/375 73

Inexa var chanslöst

Facit kom med åren.Samtidigt som tvisten om konkursboet Inexa avgjorts konstaterar Banverket att det varit lönlöst driva företaget vidare.? Det som kom då hade kommit senare, bedömer Ragnvald Eriksson, Banverket.

Facit kom med åren.
Samtidigt som tvisten om konkursboet Inexa avgjorts konstaterar Banverket att det varit lönlöst driva företaget vidare.
? Det som kom då hade kommit senare, bedömer Ragnvald Eriksson, Banverket.