JÀgare med stÄende fÄgelhundar har som regel ett gott öga till dalripan. Det Àr helt naturligt: Dalripan reagerar pÄ hotet frÄn en uppdykande hund genom att hÄlla en lÄg profil och vid behov trycka.
Just det beteendet Àr grunden för de stÄende hundarnas jaktsÀtt. Det gör det möjligt för hunden att lokalisera och stÄ för tryckande fÄgel.
Stora myrar
DÀrför Àgnar mÄnga fÄgeljÀgare en stor del av sin jakthöst Ät att söka ripmarker. Det mest uppenbara valet Àr i mÄnga fall jakt i fjÀllen, men det kan innebÀra att gÄ över Än efter vatten.
Dalripan finns nÀmligen i stora delar av skogslandet ocksÄ.
I grunden Àr naturligtvis dalripan en fÄgel som uppskattar mer eller mindre öppen terrÀng. Det mÀrks nÀr man söker ripa i skogen.
Ofta sitter fÄglarna i anslutning till stora myrar, ute i plant- eller ungskog i torra marker eller i glesa tallhedar. De trivs ofta Àven pÄ uddar och öar i skÀr-
gÄrden.
Notera platsen
DÀremot uppskattar de inte tÀta skogar och dÀrför lyser de ofta med sin frÄnvaro i den mest produktiva skogsmarken.
Glest, lÄgt, torrt och magert Àr skog i ripans smak.
Den som hittat ripor pÄ sina marker gör klokt i att notera platsen. TerrÀngen styr fÄglarna och en bra plats hÄller ofta ripa Är efter Är.
En jĂ€gare som ofta skjuter dalripa över sina stĂ„ende hundar i skogen Ă€r Carl-Johan Waller frĂ„n Bodbysund i vĂ„rt grannlĂ€n VĂ€sterbotten. Ăven dĂ€r finns det ripa i skogen. Carl-Johan har klara favoritplatser dĂ€r han ofta hittar ripa.
- Det finns nÀstan alltid en ripkull vid nÄgon av de hÀr tvÄ myrarna eller i ungskogen mellan dem, berÀttade han under en jakt förra hösten.
Han hade fler favoritplatser, samtidigt som han pÄ mÄnga andra stÀllen aldrig hittade nÄgon ripa. Det gÀller att söka och lÀgga ripfynden pÄ minnet. Som sÄ ofta annars lönar det sig att lÀra kÀnna sina jaktmarker utan och innan.
Ăppna marker
Just sÄdana platser som de dÀr Carl-Johan hittade ripor under den jakten Àr ofta intressanta, terrÀng dÀr myrar och gles tallungskog löser av varandra. Det blir ganska öppna marker med mÄnga kantzoner.
Bara för att man hittar ripa ska man inte ta för givet att det blir ripa i sÀcken. Skogens ripor kan vara skygga under lövfÀllning och senhöst och ibland blir det bara en snabb glimt av vita vingar mellan kvistar och grenar. Det gÀller att vara alert och beredd pÄ snabba skott.
LÄt hunden söka
Se upp med eventuella bommar.
Följ alltid efter pÄskjuten fÄgel och lÄt hunden söka. Om fÄgeln trots allt trÀffats av nÄgot hagel Àr chansen god att hunden hittar den inom nÄgra hundra meter i flygriktningen.
Hittar du dalripornas tillhÄll har du smultronstÀllen att Äterkomma till.
De kanske aldrig ger samma utdelning som en fjÀlljakt i rÀtt terrÀng ett bra fÄgelÄr, men de kommer ÀndÄ att ge mÄnga trevliga jakter genom Ären. Och för de flesta norrbottniska fÄgeljÀgare krÀver de mycket mindre resande.