Jerka fixade julkänslan

Dags igen för Årets Firmafest, el extraordinaire. När anställda från ett stort antal olika företag kommer samman för att gemensamt först smälla i sig ett omfattande julbord (kvällens dyraste biljett) med vidhängande musik, eller också (någon hundralapp billigare) bara besöka Arcushallen för att lyssna och se på ett antal artister. Orkade och förmådde man kunde man få det här evenemanget att räcka i bortåt sju-åtta timmar. Det gällde bara att inte gå ut för hårt. De som ändå gjorde det fick ordningsvakterna, i somliga fall, bogsera ut från hallen redan tidigt på kvällen. Då hade det blivit lite för mycket julstämning, om man uttrycker det milt. Men majoriten fortsatte ändå tappert att hänga med i julsvängarna. Även om blicken gradvis blev tommare än Fantomens, där de beslutsamt navigerade omkring mellan baren och sina platser. Kanske med utrymme för en stunds improviserad tryckardans också (men i gångarna fick de INTE dansa, påpekade ordningsvakterna ideligen). Det var tur att det fanns storbilds-TV-skärmar. Annars hade de flesta inte sett så mycket alls av artistkavalkaden. Jerry Williams med sitt excellenta band Rebel De La Questa Band levererade som vanligt ett helt oklanderligt gig. Jerka, på sitt 66:e år, kör sin egen form av pensionärsgympa och det med den absoluta äran. Han är ständigt imponerande och svettas till och med med stil också. Den version av Ted Ströms En vintersaga han vred fram på lördagskvällen hade fått jultomten att tappa skägget och glömma bort vem som skulle ha julklapparna. Och Rebel De La Questa, ett absolut fullskaligt och tonsäkert kompband med gitarristen Janne Oldaeus som en av de stötsäkraste komponenterna, fortsätter att tackla åt alla håll samtidigt. Mera än bra eller för att uppriktigt säga som det var: vida bättre än vad många i Arcushallen förmådde att kanske riktigt uppfatta. Det var också tillräckligt grandiost när majoriteten av alla medverkande, på riktigt Band Aid-vis, efterhand anslöt sig till helheten av Do They Know It?s Christmas? och skapade en anslående enhet där. Bara en av de egentligen alltför fåtaliga riktigt relevanta jullåtarna. I övrigt var det ju-rätt överraskningsfritt. En rad av artister avlöste varandra och framförde pliktskyldigt några av sina hits (Markoolios enfaldiga tjoanden om "hemkört på stranden" och "mera mål" har ju hur mycket som helst med julen att göra) och så var det bra med det. Alltså: Andreas Johnson, Glorious; Brolle Jr, Suspicious Minds; Linda Bengtzing (som vecklade ut sig ur sin komplicerade kjol som en veritabel julklapp), Alla flickor utom jag och så hann hon in med Jag ljuger så bra också; Markus Fagerwall, Everything Changes. Och så vidare och bland annat. Man hade också den goda smaken att dryga ut inkomsterna för Richard Street, som en period på 70-talet var sångare i Motown-gruppen The Temptations och som nu fick komma in och sjunga in evighetshits som My Girl, Get Ready och dylikt. Hedrande. Föreliggande julshow i Arcushallen är en uppsvälld jul-blaffa av svårproportioneligt oöverskådliga dimensioner. Svårartat spretig och med alldeles för många inslag. Dessutom med iakttagande av plötsliga pauser ("nu måste scenen riggas om") då man ingenting har att göra utom att troget köa till någon av barerna. Men yes: somligt av programmet är ju hur bra som helst. Somligt av det även med försmak av julen. Det som verkligen saknas är bara att alla närvarande företagsledare borde bilda en gemensamt improviserad julsång-grupp och med verklig julmust-inlevelse framföra MY WAY. Det skulle skrämma ut tomten i skogarna kring Karlsvik och Karlshäll det! Vilken sällsam grej! Till sist får jag be att livligt ursäkta mig till den unga tjej som bad mig att hjälpa henne om att bli upplyft på ett bord, så att hon skulle se bättre. Jag fixade inte riktigt det, tyvärr. Jag borde ha lyft på ett bättre och annorlunda sätt ("är jag tung-men jag väger bara 43 kilo. Eller 44 kanske?"). Men hon tycktes mig överleva även denna icke-upplevelse. Vilket även de andra tusentals omkringvimlande Arcus-besökarna alldeles bestämt gjorde. Och det har ju aldrig tidigare i år varit så kort tid kvar till jul som det är just-NU!