Att bjuda in kammaråklagare Jonas Fjellström, advokaterna Anna Melander, Magnus Söderlind och rådman Christian Stamblewski till en diskussion gällande Tidöavtalet är som att titta in i ett getingbo. Åsikterna går isär, troligen beroende på personernas olika befattningar i rättskedjan.
Vi fokuserar på rubriken "kriminalitet" som har tio sidor i Tidöavtalet, sidor som kort och gott är ett ramverk för hur den nya regeringen vill bekämpa brottsligheten. Om avtalet kommer att antas som lagar ska det, i vanlig ordning, silas genom olika instanser, bland annat lagrådet vilket gör att det kommer ta tid att få genom avtalet i sin helhet.
I Tidöavtalet anges kriminalitet och gängbrottslighet som Sveriges viktigaste samhällsproblem och där föreslås flera typer av reformer som ska genomföras inom projektet.
Kvartetten var överens om att några av punkterna i den nu sittande regeringens Tidöavtal är bra men för det mesta var det stor skillnad i åsikterna.
Syftet med projektplanen, som de skriver, är att ta fram och genomföra konkreta politiska förslag som löser Sveriges "viktigaste samhällsproblem" med kriminalitet och gängbrottslighet.
Målet är att öka tryggheten, förebygga att fler unga dras in i kriminalitet, att fler brott utreds och leder till lagföring, att bekämpa den grova organiserade brottsligheten och att brottsoffren får ökad upprättelse samt att straffen blir mer rättvisa.
– Jag tycker hela avtalet är svårbedömt, så komplext. Min första tanke är i alla fall att det kommer bli svindyrt, säger tingsrättsdomaren Christian Stamblewski
– Jag tror inte att folk förstår att Tidöavtalet blir en kraftig fördyring för samhället, fyllde han på med.
Stamblewski ger exempel:
– Högre straff och fler häktningar. Jag tror att kostnaderna kommer att fördubblas. Som domare hoppas jag att lagstiftningen som sedan ska komma ut ur avtalet genomförs på ett transparent sätt och att den blir lätt att tillämpa. Som privatperson hoppas jag att kostnaderna inte hamnar på skatten, säger Christian Stamblewski.
Effekten med Tidöavtalet väntas bli att fler personer kommer att frihetsberövas. I dagsläget finns det inte tillräckligt plats i landets fängelser, häkten och förvarsanstalter. Enligt Tidöavtalet ska det här problemet lösas med att hyra anstaltsplatser i andra länder, här bryter advokat Magnus Söderlind in:
– Möjligheten att flytta interner utomlands har varit upp på bordet tidigare i både Norge och Danmark, där båda länderna fann att det inte var en bra och hållbar lösning, säger Söderlind.
Han tycker det är positivt att riva barriärerna mellan socialtjänst, polis, åklagare och försvarare.
– Något som är bra med avtalet är att släppa på sekretessen mellan myndigheterna.
Advokat Anna Melander totalsågar stora delar av Tidöavtalet.
– Jag får ont i magen av att läsa det här. Följden, om det genomförs, är att det kommer att drabba de svaga personerna i samhället. Barn under 15 år ska kunna dömas för brott och straffrabatt för de under 18 år ska ses över. Vi ska alltså straffa små barn i Sverige. Även om förslagen inte genomförs så visar Tidöavtalet vilken inhuman regering vi nu har i landet. Sverigedemokraterna har jag aldrig haft högre tankar om så där är jag inte förvånad. Det är dock ofattbart att Moderaterna delar de här åsikterna, säger Anna Melander.
Det går dock inte att sticka under stolen med att Sverige har stora problem med gängskjutningar i vissa områden.
– Jag har en stor förståelse för att människor som bor där känner sig otrygga. Medias rapportering i kombination med att brotten inte leder till åtal är enligt mig anledningen till att gängkriminaliteten nu har blivit ett av Sveriges viktigaste samhällsproblem, säger Melander.
Kammaråklagare Jonas Fjellström ger sig in i samtalet:
– Någonting måste göras, det här är någonting, vissa saker är bra, andra inte, säger han.
Utökade möjligheter till preventiva tvångsmedel:
– Det här kommer med stor sannolikhet inte att lösa problemet med gängkriminella. De som är kriminella utgår från att de alltid är avlyssnade. Att Encro chat gav polisen information beror på att man tidigare inte kunde avlyssnas och att man då talade/skrev helt fritt. Så kommer inte att ske på vanliga telefoner. Det kommer också kräva betydande resurser. Polisen har inte ens resurser att lyssna av alla de i dag vill avlyssna, säger Anna Melander.
Magnus Söderlind:
– Jag ser faror med det här. Det kan bli en kontrollsamhälle. Det är en besvärande utveckling, säger Magnus Söderlind.
– Något som jag tycker inte har framkommit i debatten är att redan i dag finns möjlighet för polisen, inom ramen för myndighetens underrättelseverksamhet, att i hemlighet inhämta vissa typer av uppgifter som normalt sett endast kan inhämtas med hemliga tvångsmedel. Detta i syfte att ”förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet” som innefattar brott med två års fängelse som minimistraff. Jag ser inga problem med att regeringen utreder vilka typer av uppgifter som ska få inhämtas på detta sätt, för vilka brott och liknade frågeställningar, säger Jonas Fjellström.
Dubbla straff för gängkriminella:
Åklagare Jonas Fjellström tycker att en lämpligare lösning skulle vara att höja straffen för den typ av brottslighet som så kallade gängkriminella normalt sysslar med till exempel rån, utpressning, grovt narkotikabrott och grovt vapenbrott. En lösning där man ger gängkriminella dubbla straff kan kanske vid en första tanke kännas tillfredställande för rättskänslan men i det enskilda fallet kan de lätt ge resultat som jag tror allmänheten skulle ha svårt att acceptera.
Han ger två exempel:
– Ta till exempel en synnerligen grov misshandel bestående av att gärningsmannen bland annat tryckt ner målsägandens huvud i kokande vatten. I ena fallet är gärningsmannen en man som inte kan acceptera att hans fru vill lämna honom och därför skållar han hennes ansikte och huvud med kokande vatten och i det andra fallet är gärningsmannen en gängkriminell som blivit ovän men sin lika gängkriminella kompanjon, om hur vinsten av försäljningen av ett amfetamin ska fördelas mellan de två, och därför misshandlar han sin kompanjon på ovan angivet sätt. Jag tror att allmänheten skulle ha svårt att acceptera att misshandeln ovan i gängmiljö ska ge ett dubbelt så långt fängelsestraff, alltså vara dubbelt så allvarlig, som samma misshandel i nära relation.
Åklagaren får visst medhåll av advokat Melander.
– Jag är övertygad om att högre straff inte kommer att råda bukt på problemet. Det finns redan i dag möjlighet att straffskärpa för gängkriminella. Enligt mig ett helt onödigt förslag. Det är även märkligt ur ett brottsofferperspektiv. Ska en gängkriminell som skjuter en annan gängkriminell dömas dubbelt så hårt än en man som hugger ihjäl sin fru hemma, säger hon.
Anonyma vittnen:
– Bevisvärdet av vad ett anonymt vittne berättar kommer vara så lågt så åtgärden blir obetydlig. Sverige bör i stället ha ett ordentligt vittnesskyddsprogram och ta hand om de människor som är villiga att vittna, säger Melander.
– Jag anser inte att anonyma vittnen ska införas. Det enkla skälet är för att jag tror att det snarare kommer att försvåra polis och åklagares möjlighet att utreda och lagföra brott. Detta kan tyckas lite märkligt då motivet till åtgärden är att just att underlätta utredning och lagföring, menar Fjellström.
Genomgripande översyn av strafflagstiftningen genomförs:
– I princip alla förslag i denna del är en katastrof. Skärpta straff, avskaffa presumtionen för fängelse, billighetsskäl ses över, avskaffa mängdrabatten, återfallskärpa, ta bort villkorlig frigivning, se över att sänka straffmyndighetsåldern. Har vi inte billighetsskäl eller omständigheter som anses förmildrande för straffvärdet, kommer en förståndshandikappad person dömas lika hårt som en fullt frisk person, säger Melander.
– Missbrukare, alltså sjuka människor, hinner ofta dra på sig en hel del åtalspunkter innan det är dags för rättegång. Utan mängdrabatt, utan möjlighet till villkorlig frigivning och med dessutom skärpta straff kommer de sitta otroligt många år i fängelse, säger Melander.
Jonas Fjellström håller inte med.
– Ja, det tycker jag. Lagstiftaren (riksdagen) har de senaste åren genomfört ett stort antal förändringar på straffrättens område där fokus legat på att stärka brottsoffrens ställning och skärpa samhällets reaktion på brott. Jag tycker att det är rätt tydligt att det vi ser är ett paradigmskifte.
Återfall ska straffas hårdare:
– När en person i dag släpps från anstalt saknas oftast planering. Har man inte släkt och vänner är man förmodligen bostadslös. Man är också arbetslös och helt utan pengar. Att vissa personer återfaller i brott är inte det minsta konstigt. Det vore konstigare om de på egen hand fick ordning på sina liv. I stället för att straffskärpa återfall kan skattepengarna läggas på en ordentlig planering för inslussning i samhället. Tidöavtalet är en fullständig katastrof, är Anna Melanders slutkommentar.
Jonas Fjellström:
– Jag tycker som sagt att det är ytterst viktigt att allmänheten uppfattar påföljdssystemet som trovärdigt och att det ger adekvata reaktioner på brott. Där spelar samhällets reaktion på återfall i brott en stor roll. Jag tror att det finns en stor acceptans bland allmänheten för att förstagångsförbrytare får en tämligen mild reaktion på brott med goda möjligheter till vård- och behandlingsinsatser som ges i frihet. För att ett sådan system ska accepteras så tror jag att det är viktigt att reaktionen vid återfall i brott blir tämligen kännbar för gärningsmannen och att andra gången inte behandlas på samma sätt som första gången.
– Där är min personliga åsikt att påföljdssystemet bör justeras något. Jag skulle vilja se tydligare reaktioner på återfall i brott. Dels för systemets trovärdighet i allmänhetensögon, och dels för att de individer som begår en stor del av brotten i högre omfattning bör låsa in för att förhindra att de begår nya brott.