Gunilla Pettersson kämpar sedan många år för att slippa den bergtäkt hon har inpå knuten. Hon bor i skogen några kilometer öster om Niemisel och täkten finns 500 meter från hemmet.
Täkten drivs av Svevia men inte efter de villkor som finns i tillståndet, inte enligt Pettersson i alla fall. Dessutom sköter inte heller tillsynsmyndigheterna sitt jobb i hennes mening.
- Det ska ju egentligen räcka med att man vänder sig till ett miljökontor. Vad har vi det annars till, säger hon.
Klent resultat
Gunilla Pettersson anser att hon får göra myndigheternas jobb, hon har arbetat mot täkten långt före Svevia bytte namn från Vägverket produktion. Men resultat är klent, 2007 fick Svevia sitt tillstånd för täkten förlängt till 2027 trots Petterssons envisa motstånd.
- Fel beslut, de följer ju inte de villkor som gäller för täkten, säger hon.
För att göra en lång historia kort: Gunilla Pettersson flyttade in i sitt lilla röda hus 1991 och täkten togs i drift fyra år senare. Täkten störde henne med sprängsalvor och buller från stenkrossen.
Pettersson hävdar även att sprängningarna orsakat sprickor i hennes källare och ladugård samt att bullret överstiger tillåtna värden. 2007 fick hon en underentreprenör dömd för brott mot miljötillståndet för en informationsmiss och just nu pågår två förundersökningar mot täkten.
Taktiken är klar.
- För att överhuvudtaget få Svevia att krypa till korset så gäller det att få dem fälld för något. Blir de fällda får de inte fortsätta, säger hon men tillägger:
- Men man är inte skyldig förrän man är fälld.
Ett typiskt uttalande av henne, hon vill vara korrekt och vägrar till och med att kommentera förundersökningarna - "förundersökningssekretess råder" säger hon.
På Svevia är Gunilla Pettersson ett känt namn. Christer Lauri på bolaget sade redan 2007 till Kuriren:
- Jag har nära 200 täkter under mitt ansvar. Det finns ingen som skapar hälften så mycket bekymmer som denna.
Vad Lauri säger i dag ser ni i artikeln på nästa sida.
För att nå framgång i sin kamp har Gunilla Pettersson pluggat förvaltningsrätt, miljöjuridik, kemi, geologi och gud vet allt. Kuriren har talat med en hel del av de myndigheter som Pettersson har kontaktat under åren. De konstaterar, ibland med en lätt suck, att hon är påläst.
- Påläst? Ja, det jag inte vet tar jag reda på. Jag är ett blåbär men när jag inte vet något tar jag rätt på vad som gäller. Jag förstår inte folk som klagar utan att ta reda på, säger hon.
Påläst
Det lilla huset saknar internet och dator. Gunilla Pettersson söker sin information via telefon och genom att sedan begära ut lagtexter, dokument, rapporter och avhandlingar hon anser sig behöva. Hon tillbringar en hel del tid i telefon. Och med att läsa.
Men uppgiften känns närmast övermäktig ibland, särskilt som avslagen på överklaganden, yrkanden och anmälningar duggar tätt. Men Pettersson har inga planer på att hissa vit flagg.
- Jag är fly förbannad över att dumheten får råda, säger hon.
Och det händer att motståndaren bjuder på en öppning i garden, 2011 lade Svevia ett lager med mesa i täkten. Gunilla Pettersson kastade sig genast över det nya hotet. Mesa var något nytt för henne och hon läste på.
- Mesan innehåller inget som är hälsosamt, det har jag tagit reda på, säger hon.
Strider mot tillståndet
Enligt Pettersson förvarades mesan direkt på marken och utan skydd för nederbörd vilket strider mot tillståndet. Hon är orolig för att mesan förstört hennes brunn och dricker inte längre vattnet. Miljökontoret har sagt ja till att prover på vattnet men inte i den utsträckning Pettersson vill.
- Det finns tungmetaller i mesa men den analysen av vattnet nekas jag, säger hon.
Gunilla Pettersson vill att Svevia upphör med verksamheten och ersätter hennes skador. Enligt vad Kuriren fått veta händer det att Svevia köper sig fria från klagande grannar till deras täkter.
Och även Gunilla Pettersson har fått erbjudanden.
- De bjöd mig 50.000 kronor mot löfte att aldrig klaga mer. Jag bad dem ta sina pengar och stoppa upp i ...
Några fler erbjudanden lär hon inte få.