Men det är inte lätt att plötsligt få en storebror, när man helst önskat sig ett småsyskon. Svartsjukan finns där givetvis, liksom förväntningar som kommit på skam.
Rami har ju heller ingen önskan att bli en del av sin fosterfamilj. Han har ju en egen, även om hans mormor numera är senil och hans pappa har lämnat honom för många år sedan för att flytta till Finland.
Manus är skrivet av Lina Stoltz som även spelar dottern Mira samt mamman i pjäsen ”Solidartitetsskolan” – ett beställningsverk av Teater Scratch om solidaritet.
För vad betyder egentligen ordet solidaritet? Kan man vara solidarisk mot en människa som tar plats i ens hem och som man tvingas dela sina föräldrar och badrum med?
Manuset är välskrivet och bygger på en hel del igenkänning. Att Lina Stoltz som barn- ungdomsförfattare närmat sig svåra ämnen som berör framgår med tydlighet. Här finns en trovärdig historia som varken blir tråkig eller rör sig i utkanterna av det greppbara. Exempelvis kan nog alla som vuxit upp med ett syskon känna igen de konflikter som uppstår när kexen är uppätna eller yogurten är slut. Det mest slående och befriande är att Rami är en helt vanlig kärleksfull kille som älskar sin mormor, som han vuxit upp hos eftersom hans mamma dog ung, även om mormorn i sitt nuvarande tillstånd tror att han är kidnappad. Han är varken kriminell eller tar droger – det vill säga inte den vanliga schablonbilden av familjehemsplacerade tonårskillar. Det öppnar upp för berättelsens fokus på Mira och Ramis komplicerade relation och ger gestaltningen en tydlighet.
Dessutom innehåller pjäsen en hel del humor som får mellanstadiepubliken att skratta, främst på grund av Oskar Bergströms rolltolkningar av både Rami och socialsekreteraren Ulf. En humoristisk talang som bottnar i karaktärerna utan att bli karikatyrer.
Fotnot: Pjäsen kommer att spelas i sju olika skolor i Luleå och senare i vinter i Kiruna där ordet solidaritet kommer att utforskas tillsammans med eleverna via workshops och interaktiva dramaövningar.