Körsång är populärt. Det finns mängder av körer, bara i Luleå, och var och en har sin alldeles egen karaktär. Vårt reportageteam åkte runt en tisdagskväll och tittade in på fyra olika körrepetitioner.
I en lokal i suterrängplan ett stenkast från bensinmacken vid utfarten mot Sandsviksgatan har en grupp pensionärer i föreningen SKPF samlats för att öva med sin kör Akvileja.
Ledaren Göran Lindgren är en känd körprofil i Luleå. Han har lett körer sedan 1969 men numera är han faktiskt själv också pensionär – med undantag för att han leder två körer.
Det speciella med att leda en pensionärskör är att deltagarna alltid kommer, berättar han.
– De är otroliga på att ställa upp. Och sedan sjunger de bra också. De flesta här har sjungit i kör hela livet.
Olle Wikström i basstämman, som har varit med sedan starten för 15 år sedan, instämmer:
– Att få gå på sina sångövningar är målet med livet, säger han övertygande.
Förutom Akvileja är han också med i Luleå Gammelstads manskör och han har just slutat i Luleå Barbershopkör efter 30 år.
– Det ger så mycket – social samvaro, fina kompisar och så har man roligt. Man lever genom körsången och håller igång hela kroppen, säger han leende och avslöjar att han själv har hunnit fylla 78 år.
Även Marie Persson är med i flera körer, berättar hon, närmare bestämt fyra stycken.
– Jag har sjungit i kör i 50 år och det betyder jättemycket för mig, jag älskar att sjunga.
Det finns inte någon övre åldersgräns för att få sjunga i Akvileja, men en gång fick Göran Lindgren ett mejl från en körmedlem som skrev: ”Nu säger jag upp mig. Jag 92 år och hör inte så bra längre”.
– Han var tenor och jättebra, så det var synd. Men jag tyckte ändå det var ok att han slutade när han var 92, säger Göran Lindgren och skrattar.
Repertoaren är blandad. De sjunger gärna glada, svängiga låtar, men idag ska de också öva ”Dagen är nära” som ska framföras vid nästa årsmöte i samband med att de läser upp namnen på medlemmar i SKPF som har dött under året. Nyligen dog en av körens medlemmar.
– Det är väldigt tråkigt, men det är sådant som tyvärr händer i en pensionärskör, säger Göran Lindgren.
Han går igenom stämmorna och varvar det med att berätta lite om kompositören, Georg Friedrich Händel.
Efter en timmes träning är det dags att dricka kaffe. Till varje övning turas de om att baka.
– Fikat är ju själva pricken över i:et, säger Mona Edin.
Men Göran Lindgren sticker inte under stol med att han har ett annat mål för sin kör också – utöver den sociala samvaron och de trevliga körfesterna.
– Man vill ju att folk som lyssnar ska tycka att det låter bra. Det är ungefär som i idrott, man tränar inför matcherna.
Nästa stopp blir hos kören Visavi som har samlats för terminsstart i Tunaskolan. Det är 25 kvinnor i blandade åldrar här ikväll och stämningen är uppsluppen.
– När jag tog över ville jag föra över fokus litegrann på avslappning och andning ur ett må-bra-perspektiv, hellre än att vara nördig med noter, stå och spänna sig och vara rädd för att sjunga fel, berättar körledaren Mia Sörblom Groth.
Hennes filosofi är att om deltagarna kan vara avslappnade och glada tillsammans så får kören på köpet en bättre klang.
De sjunger mest poplåtar och idag ska de börja träna på ett medley av Ted Gärdestadlåtar.
Visavi har inget inträdesprov. Alla som dyker upp i terminsstarten får vara med.
– Ingen blir utsparkad. Jag tror att alla kan sjunga.
De värmer upp genom att sätta händerna i midjan och säga: ”Tsch, tsch tsch” och fortsätter därefter med sångövningarna ”Bipbop bipbop bipbop, vivovivovivovi” och ”Bra att du kom”.
– Ibland kan man känna sig jättestressad när man ska hit, men när man är på väg hem gnolar man för sig själv och all stress har runnit av en. Det är fantastiskt, säger kördeltagaren Ann-Louise Martin.
Bara någon kilometer bort ligger Mjölkuddskyrkan där Schola Gospel redan är i full gång med kvällens körövning. Ett bekant ansikte känns igen i främre ledet – Marie Persson från pensionärskören Akvileja.
De är totalt 25 personer här ikväll, varav två herrar.
– För mig som är sjukpensionär och har mycket smärta så betyder den här stunden då vi sjunger ihop väldigt mycket, för den ger så jädra bra energi, säger Gun Svedström i bakre ledet.
Hon gillar att sjunga gospel och tycker inte att man nödvändigtvis behöver vara kristen för att tycka om det.
– Glädjen känner man ju ändå, säger hon.
De andra håller med:
– Det är en helt annan fart i en gospelkör än i en vanlig kyrkokör. Det är en energi som är otrolig, säger Helene Juntti.
De tycker själva att en gospelkör är lite mer tillåtande än en vanlig kyrkokör.
– Det viktigaste är budskapet, glädjen och kärleken. Inte att det låter perfekt, slår Anneli Nilsson fast.
Färden fortsätter till Örnäsgården där kören Lava repeterar under ledning av Bosse Selinder. Det här är en kör med hög ambitionsnivå.
– Det ska vara ungefär lika många i varje stämma, vi har inträdesprov och vill att det ska låta någorlunda ok, säger Bosse Selinder.
Repertoaren är profan.
– Vi tycker om att sjunga rytmiskt och a cappella och kan allting utantill, säger Kristina Nilsson.
Körsångerskan Katarina Wennberg är även danspedagog och bestämmer hur kören ska röra sig.
– Vi vill att vårt framträdande inte bara ska vara ljudmässigt utan också sceniskt så att det blir en helhet, förklarar hon.
De har flera konserter på gång och då tar de betalt.
Så hur är det med må-bra-perspektivet i den här kören?
– Även om vi är ambitiösa och låter bra så mår vi bra ändå. Man är alltid glad när man har varit här, säger Åsa Sandström.
Bosse Selinder ger tecken åt dem att börja repetera igen.
– Bara basarna nu, takt två, system två. Var beredda på att ni får melodin där ifrån takt 11.