Aldrig ens susningen av ett snack om något annat. Idag är det Fettisdag och då är det En Enda Maträtt Som gäller. Bruna bönor, knaperstekt sidfläsk och så som avslutning en semla - som gäller. De relativt få kvarvarande mattraditioner som fortfarande förekommer ska vi väldigt vara aktsamma om. Mitt bland alla pizzor, kebab-varianter och allehanda pastor. I ett radioprogram nyligen förekom förre tyngdlyftren och numera krögaren och frågesportproffet Lennart "Hoa-Hoa" Dahlgren och var med och diskuterade mat och matvanor. Han förespråkade att man skulle hålla igen och tänka efter före vad man åt och även drack, låt oss säga nio gånger. -Sedan kan man då vräka på ordentligt den tionde gången och verklign unna sig ett och annat, filosoferade Dahlgren som även tillfrågades om vilken hans egen favoritmat är. -Husmanskost, sån där rejäl, svarade han. Utan att ens behöva mentalgardera sig. Ja men, vilken speciell husmanskost då? undrades et. -Bruna bönor med stekt fläk. Det är den givna favoriten. Det är manlig mat. Jag tycker att "Hoa Hoa" är en schysst lirare. Eftertänksamt slagfärdig. Man tror på honom när han uttalar sig. En sån kille som det säkert skulle vara jättetrevligt att sitta tillsammans med på en bar och sänka ett gäng öl med. Lättsnackad och seriöst kul, skulle jag tro. Så det är vad som gäller för dagen. Men själv är jag långt ifrån ortodox när det handlar om själva tillagningen av Fettisdags-repertoaren. Jag fixar inte att hålla på och blötlägga bönor och hålla på och greja med sirap. Det blir så bra med färdiglagade bönor och så kan man givetvis tillfoga lite sirap vid tillagningen också. Stekfläsk eller rimmat sidfläsk och i ett eventuellt krisläge kan till och med bacon godkännas. Om det känns så steker man någon falukorvskiva till helheten ockå. Valfri dryck. Även om det för för denne rapportör känns väldigt avlägset med mjölk. Det sistnämnda gäller även för den därpå följande semlan. Jag äter en nog helst naturell. Tillsammans med en stor kopp kokkaffe. Med andra och onekligen kulinariska ord sagt: Massor med Bon Appetit - tillsammans med en Verkligt God Måltid! Ett tillägg till semmel-dramatiken: den som kanske allra främst personifierar fascinationen inför denna delikatess är den skarpnäste detektiven Ture Sventon, som från sitt kontor på Drottninggatan i Stockholm har ryckt ut på allehanda spännande uppdrag genom åren. Sventon har födelsedag i år. Det är 60 år sedan författaren Åke Holmberg hittade på honom och därför kan vi ju fira honom - givetvis med en semla! Hipp, Hipp, Hurra ropar vi alla (möjligtvis med undantag för Sventons nemesis; hans egen professor Moriarty - banditen"ständigt denne Ville Vessla". Borta över Atlanten och i USA är det för övrigt idag så kallad "Super Tuesday", vilket innebär att inte färre än 20 olika delstater (bland dem de folkrika Kalifornien och New York) går till valurnorna för att välja vilka presidentkandidater, som de sedan ska rösta på i presidentvalet borta i november. För republikanerna lär det ju redan vara avgjort. Det är en extrem lågoddsare att ställa sig bakom namnet John McCain. Men i demokraternas läger finns både Hilary Clinton och Barack Obama. Någon av dem ska det bli - vilken kan vara avgjort efter att rösterna från "Super Tuesday" räknats. Vem just jag tror (hoppas) på att det blir? Barack Obama, känns det onekligen väldigt mycket som. I fredags var det premiär för en ny sorts After Work på Kulturens Hus i Luleå, som kallades för Bang! och som ska återkomma en gång i månaden med nya gäster som ska kompas av Norrbotten Big Band och Tim Hagans. Det här var hur kul och bra som helst. Med galanta invigningsgäster som sångerskorna Liv Landelius och Sharon Dyall. Men den hemlige gästen var riktigt pinsamt usel och i det avseendet kan man hädanefter enbart prestera något mera värdiga personer. Här nåddes botten. Direkt. För vad hade den snart avgående klubbdirektören för Luleå Hockey, Hans Chrunak, här att göra? Vem blev så värst mycket fredagsgladare av att drabbas av hans patetiska gnäll, riktat bland annat mot lokalpressen? I Chrunaks fall handlar det om att lära sig när man ska öppna käften och vad man då ska släppa ut ur densamma. Annars tycks han ju främst ha sina fötter parkerade i den. Sedan är det ju alltid bekämt att vara en gnäll-baby och skylla på andra, när det går åt helvete. Chrunak: pröva att vara en man och ta saker och ting som en sådan. Det var enbart patetiskt att höra dig på fredagens After Work. Just när jag sitter och skriver detta på måndagseftermiddagen kommer meddelandet om Luleås förra kommunalråd, Sven Köhler, död. Han blev 87 år. Och han skulle jag verkligen vilja karakterisera som en hedersman. I alla överblickbara hänseenden. Jag var nyhetsreporter under en stor del av Sven Köhlers tid som kommunalråd och träffade honom ofta; bland annat när de första spadtagen för det som skulle bli Arcushallen togs. Jag har aldrig hört någon säga något negativt om honom. Aldrig någonsin. Det har jag däremot hört om oerhört många andra lokala politiker, under årens lopp. Men aldrig om Sven Köhler - han var definitivt något av den norrbottniska kommunalpolitikens siste verklige gentleman så - kollektivt och gemensamt: Av Med Kepsen För Honom! Och till sist - angående rånaren av Nordeabanken, som därefter tog sig till restaurang Corsica och beställde torsk och starköl, innnan polisen kom och plockade honom därifrån: där kan man väl verkligen säga att han torskade. Katten Malin avvaktar. Alltid strävsam - ständigt pålitig. Och äventyret fortsätter. Alltid.
