Fjärde förhandlingsdagen i styckmordsmålet ägde rum i en mindre sessionssal i Luleå som är klart underlägsen den för målet ”ordinarie” rättssalen i tingshuset Piteå. Större delen av dagen ägnades åt förhör med den tilltalade 22-åringen. Inte ens åklagarna tror jag hann bli riktigt klara med sina många frågor till honom innan uppehåll gjordes för två vittnesförhör som inte kunde skjutas fram till nästa vecka. Det blev ett segt och tidskrävande förhör med 22-åringen. Det är naturligtvis svårt att dra några säkra slutsatser av vad som hittills kommit fram liksom av hans förhållningssätt till frågorna. Man måste beakta 22-åringens funktionsnedsättning och den medicinering han får.
Men det var väldigt tydligt av hans svar att han hade påfallande lätt för att besvara frågor också mer detaljerat och med precision, när han kunde uppfatta frågorna som antingen förmånliga eller i varje fall ”ofarliga” för honom jämfört med sådana som var direkt tuffa och besvärande. I sistnämnda kategori blev svaren oftast svävande med ”minns inte” eller liknande. En del uttalanden var märkliga. Hur skulle han klara av att stycka en människa när han inte ens skulle klara att rensa en fisk. till åklagaren som ställde frågor till honom om hans döda hund uttalade han: ”Om du påstår att jag mördat min hund kan du gå och hänga dig”.
22-åringen Pekade tydligt ut två personer som tänkbara gärningsmän och som möjliga att vilja pådyvla honom skulden för mordet genom att placera blod från Vatchareeya i hans bil. detta eftersom de uttalat klara hot mot vatchareeya. En av dem, en 50-årig gift man som haft ett förhållande med Vatchareeya och också tät sms-kontakt med henne i nära anslutning till hennes försvinnande, kommer att höras i nästa vecka.
De verkligt tungt vägande bevisen och omständigheterna mot den tilltalade utgår jag från kommer att behandlas ytterligare och än mer ingående under det fortsatta förhöret med honom på måndag. Dit hör inte minst blodfyndet och polissökhundens likdoftmarkering i bilens bagageutrymme.
Den tilltalades broder hördes också på begäran av åklagaren. Hans uppgifter gav ett betydande stöd åt 22-åringens berättelse om följderna av funktionsnedsättningen.
Alla vill veta om bevisningen mot 22-åringen kommer att räcka för en fällande dom. Jag vet inte. Bevisningen är onekligen tung mot honom. Men går det att nå ända upp till att det kan anses ställt bortom rimligt tvivel? Mycket avgörande blir vad som kommer fram under den återstående förlängda huvudförhandlingen.
I detta mål liksom i alla andra som gäller mord är det av utomordentlig vikt inte minst för de anhöriga till mordoffret att gärningsmannen får bära ett straffrättsligt ansvar. Men denna strävan får aldrig medföra att det ruckas på den tunga och för en rättsstat så viktiga fulla bevisbördan för åklagaren.
Det finns inga genvägar till en fällande dom i brottmål. Inte ens om det är ett ohyggligt mord med ett synnerligen högt straffvärde och med enorma återverkningar för den berörda familjen.