Förmodligen ville väl oljebolaget, privatpersonen på macken och Piteå kommun bara väl, när de bojkottade porr (och angränsande produkter) från tidningssortimentet och dessutom ämnar satsa på att Piteå ska bli en ”porr- och herrtidningsfri kommun”.
Men det blev ju så, enbart och rent av, moral-talibanmässigt fel.
För det första: det är en helt omöjlig och orealistisk ambition. Ska man då ge poliser befogenheter att ta sig in hemma hos människor och kontollera vilka tidskrifter och filmer som finns där och även vad hemdatorn kan tänkas innehålla?
Samt ta detta i beslag.
För det andra: man ska alltid vara väldigt försiktig med förbud av den sort som här förespråkas. Vi har ju faktiskt (fortfarande och än så länge) tryck- och yttrandefrihet? Det som talibanerna i Piteå ytterst vill (även om de kanske själva inte helt förstår det) är betydande inskränkningar i samhällets utbud av konkurrerande idéer och livsstilar (alla behöver inte gilla porr men...).
Och sånt vill vi inte ha. Från något oljebolag, en anställd på en mack (det är ju också märkligt att en anställd kan börja diktera sortimentet?) eller ens en kommun.
Och så frågar man sig: vad kommernästa moral-utspel från Piteå-talibanerna att bli?
Det finns ju många snaskiga skvallertidningar. Låt oss för ögonblicket läm,na kvaliteten i dem därhän men - de finns. Med prinsessor, pseudo-kändisar och andra bimbo-figuranter både på omslagen och inne i tidningarna.
Och skvaller är ju inte bra så det tar vi väl då också och bojkottar och förbjuder, eller hur?
”Upp till kamp emot skvallret och låt oss rikta in oss på Piteå som en skvallerfri kommun!”.
Och serietidningar är väl ingenting heller att ha. Och TV-kanaler, förutom SVT 1 och 2, är ju så förbaskat dåliga så dem tar vi och plockar bort också. Fram för ”Piteå som en TV 3 fri kommun!”.
Och så där kan vi hålla på och vulgärexemplifiera hur länge som helst. Släpper man de moraliska vakthundarna fria så vet man aldrig vad som kan hända. Så det ska man passa sig för.Väldigt noga.
I många amerikanska delstater är en lång rad med böcker lysta i bann från biblioteken. Böcker skrivna av Stephen King och John Steinbeck, exempelvis.
Nyckfullt nog för att någon moralisk gnällkärring (ofta med skumma frireligiösa konnektioner som meddelar att Darwins evolutionsteori är falsk och att mänskligheten inte är äldre än fem-sex tusen år) har fått för sig att de är ”olämpliga”. Och sedan har haft makten att också förbjuda dem.
Samma sak, igen, med den numera så miljömässige förre amerikanske vice presidenten Al Gores hustru Tipper Gore.
Hon lyckades, genom mycket omfattande moralpanik-kampanjer, få igenom ett beslut som innebär att alla skivor som har ”anstötligt eller offensivt innehåll” ska förses med en varningsbanderoll om detta.
Detta drabbade främst hela hiphop- och rap-genrerna. Men efter en viss inledande uppmärksamhet falnade det hela rätt mycket bort men - det existerar ändå fortfarande.
Ämnesbyte till - vad kvällspressen tycker att vi ska läsa i sommar.
Det är närmare bestämt Aftonbladet som har bestämt sig för att vi i sommar behöver en serie bilagor med den gemensamma rubriken ”Brotten som skakade Sverige”.
Och det är kanske just det vi behöver. Och det är ju inte alls så att jag skulle drömma om att förfasa mig och förespråka bojkott, eller något, mot de här bilagorna.
Men de känns rätt mycket som ”vi har läst dem förut”. Nya tuggor på gamla stabbiga smörgåsar.
Kvällspressen har alltid älskat ett riktigt sommarmord. Gärna på en ung flicka. Sådana har man sålt åtskilliga lösnummer på.Vid bevakningen av dessa sommarmord plockade man fram de riktigt tunga typsnitten och rubrikstilarna. Man satsade helt enkelt allt och blev så spektakulära och spekulativa som möjligt.
Men vad det nu än kan bero på (och tack och lov för det) så verkar det inte inträffa så många sommarmord numera. Eller är det kanske bara kvällspressen som har blivit återhållsammare vid bevakningen av dem?
I stället då dessa brottsbilagor. Det är ju ändå sommar.
Den första kom i onsdags och fyllde 16 sidor om - Clark Olofsson.
Det är chefredaktören Jan Helin själv som skrivit och inte mycket nytt har letats fram om yrkesbrottslingen som tillbringat nästan exakt halva sitt liv bakom galler.
Sedan följer redogörelser för den skånske polisman som hette Tore Hedin och som i början av 50-talet gjorde sig skyldig till massmord; den av kriminalpsykopaten Sigvard Thurneman under 30-talet instiftade mordiska Sala-ligan; den åtskilliga decennier senare förekommande Maskerad-ligan och därefter har det så blivit dags att damma av den på sin tid närmast notoriskt ökände Olle Möller - dömd för två flick- och kvinnomord, anklagad och misstänkt för ännu flera.
På Olle Möller har kvällspressen tjänat grova pengar genom åren. Skulle man inte kunna tänka sig att låta honom vila i frid nu? Eller om inte: skriv äntligen en hel bok om honom! Granska opartiskt alla de gamla fallen en gång till. Slutgiltigt. Undersök om det var han som mördade Kerstin Blom och Rut Lind. Själv hävdade han envist sin oskuld. Till sin död.
En uppgift för en grävande journalist. Den typen av böcker skrivs hela tiden i USA.
Brottsbilagorna avslutas så, till sist, med berättelsen om legosoldaten och polismördaren i Malexander, Jackie Arklöv.
Det var väl bara utrymmesbrist som förvägrade oss bilagor om även Mattias Flink (massmordisk fänrik), Tommy Zethraeús (Stureplansmördaren), Tomas Flink (ytterst dubiös självutnämnd massmördare) och den evige gamle kämpen Lars-Inge Svartenbrandt (numera namnändrad till Lars Ferm).
Men var lugn: det kommer ju rätt så säkert en sommar nästa år också.
Kattälsklingen Malin har expanderat sitt inomhusrevir väsentligt och har nu flera fönster, åt olika håll, att hålla utkik genom. Hon är en bild av den personifierade och spinnande katt-trivseln.
Men Äventyret bara fortsätter.
Rakt fram.
Genom sommaren.
Krönika: Vad är nästa mål för Piteås moraltalibaner?
Så jobbar vi med nyheter