Videon är inte längre tillgänglig
I några timmar har jag läst stämningsansökan och förundersökningsprotokollet i det tragiska - men juridiskt intressanta –-styckmordet på 20-åriga Vatchareeya Bangsuan. Stämningsansökan utgör inledningen på den processuella prövning i tingsrätten som sker under huvudförhandlingen. Domstolen ska avgöra först skuldfrågan och också – om skuld fastställs - påföljden.
I stämningsansökan har åklagarna, som tack och lov är två och som kan samråda sinsemellan, också presenterat en diger bevisuppgift. Men det är aldrig längden eller omfånget i bevisuppgiften som är avgörande för hur säkra åklagarna kan vara på att det ska bli en fällande dom. Det är kvaliteten det kommer an på.
Åklagarna har inför beslutet i åtalsfrågan noga analyserat och kritiskt granskat bevisningen. Gång på gång. Ifrågasättande, allsidigt och objektivt. Slutligen har de varit tvungna att svara ja på frågan om de på objektiva grunder kan emotse en fällande dom. Först därefter har de väckt åtal.
Nå, har de handlat rätt då? Ja, definitivt. Finns inte tillstymmelse till tvivel från min sida. När jag betraktar framförallt den tekniska bevisningen med den enorma tyngd som ligger i blodfynden i bilens bagageutrymme sammanställt med övriga fynd och omständigheter saknas helt enkelt möjlighet att fatta ett beslut att inte väcka åtal.
Är det då detsamma som att det blir en fällande dom? Nej, det kommer att hända mycket under huvudförhandlingsdagarna. Den tilltalade och hans försvarare kommer att kämpa för att – de besvärande fynden till trots – hos domstolen så tvivel och hävda att det inte kan uteslutas att det finns en annan gärningsman som haft ett motiv att döda Vatchareeya och som också kan ha motiv för att låta den tilltalade framstå som misstänkt för dådet. Låter långsökt men vad ska försvaret annars hävda?
Och glöm aldrig: åklagaren har den fulla bevisbördan. Den tilltalade har ingen prestationsskyldighet alls. Han kan tiga om han vill. Åklagarna måste övertyga rätten om att bevisningen är så stark att det är ställt bortom rimligt tvivel att det är den tilltalade och ingen annan som utfört illgärningen.
Det duger inte att bara vifta lite med besvärande undersökningsfynd. Det är helheten som räknas och där varje annan tänkbar gärningsman måste kunna räknas bort.
Tänk så annorlunda denna tragiska historia hade kunnat bli om Vatchareeya lyckats bli uppkopplad på kvällen när hon uppenbarligen befann sig i en nödsituation och ringde 112. Eller var det redan försent?
Jag kommer att finnas på plats i rättssalen som Kurirens expert under förhandlingsdagarna. Kanske lär vi känna varandra lite närmare efter hand. Undrar du över något kan du mejla till sven-erik.alhem@kuriren.nu