Kvicksilver på botten

Det är inte okänt för kommunen, länsstyrelsen och naturvårdsverket att Notvikens botten utanför Karlshäll är förorenad av kvicksilver. Från 1911 till 1962 fanns i Karlshäll en industri som förvandlade trä till pappersmassa (slipmassa). De tio sista åren nyttjades kvicksilver för att bekämpa mögel- och svampangrepp i massan och kvicksilvret hamnade även i omgivningen, mest i vattnet.  ? Det går inte att säga hur mycket men beräkningar vi gjort talar för mellan 200 och 400 kilo kvicksilver, säger Mats Aunes, länsstyrelsen. Området är noggrant undersökt. Undersökningarna betalas av naturvårdsverket via länsstyrelsen medan Luleå kommun står för en tiondel. Finns i fisken En första delrapport tidigare i höst visar att det finns kvicksilver i fisken i Notviken, särskilt i små abborrar, men halterna ligger under livsmedelsverkets gränsvärden. När nu slutrapporten läggs fram är den dock mer oroande.  ? Det nya och allvarliga är att undersökningen visar att kvicksilvret omsätts och tas upp i biotan. Det sker en omvandling till metylkvicksilver men ingen nämnvärd överlagring, säger Mats Aunes. Det är en kort sammanfattning av den redogörelse som Christin Jonasson från Bothniakonsult just gjort. Jonasson gör undersökningen på kommunens uppdrag. Kvar efter 40 år I klartext betyder detta att kvicksilvret fortfarande ligger öppet på vikens botten efter drygt 40 år. Och att det sprids ut i omgivningen samtidigt som det omvandlas till ett ännu farligare ämne (metylkvicksilver). Samt att giftet tas upp av flora och fauna. Men än är spridning och halter så låga att det inte förelägger någon fara, inte ens för bad, i området. Det mesta av kvicksilvret ligger i viken söder om tyskmagasinen närmast stranden, det område där industrins avlopp mynnade ut. En kontroll av bottnen utanför näraliggande Arcus camping visar heller ingen förekomst av kvicksilver.  ? Men vi har landhöjningen att ta hänsyn till, säger Mats Aunes.  ? De förorenade slipmassorna syns redan nära stranden vid lågvatten, säger Christin Jonasson. Därför måste området saneras, förr eller senare. Ingen vet vad det kostar eller vem som ska betala, det ska en fortsatt utredning tala om. Det beräknas finnas 150.000 kubikmeter förorenade massor att ta hand om. Upp till 300 miljoner  ? Men en försiktig beräkning gjord på liknande saneringar söderut talar om kostnader på 200?300 miljoner kronor, säger Christin Jonasson. Miljölagen gör det svårt att tvinga SCA (som ägde industrianläggningen sist) att betala, allt som skett före 1969 är oftast avskrivet. Därmed återstår skattebetalarna. Det är staten som får ta merkostnaden om beslut om sanering tas.  ? Gör inte vi det får våra barn-barn göra det, säger Lisbeth Almqvist, miljökontoret. Inget alarmerande Tillsammans med Michael Öhman på teknisk förvaltning och Aunes utgör hon den arbetsgrupp som nu fortsätter utredningen. Den ska som sagt ge svar på vad som kan göras och vad det kostar. Och om någon kan göras ansvarig för föroreningen. Det ska sägas att även tyskmagasinen och en barktipp intill är undersökta. På båda ställen finns det kvicksilver men inte i några alarmerande halter. Kommunen har sedan 2000 slutat nyttja barken i området som tillfälligt täckmaterial för ledningsarbeten och de k-märkta magasinen får saneras när och om de renoveras. anders.kojs@kuriren.com 0920/375 68

Kvicksilver på botten

Runt 300?400 kilo kvicksilver ligger på Notvikens botten vid tyskmagasinen i Karlshäll.Området ligger i högsta riskklassen enligt en ny rapport.Det kostar 300 miljoner kronor att säkra området.? Gör inte vi det får våra barnbarn göra det, säger Lisbeth Almqvist, miljökontoret.

Runt 300?400 kilo kvicksilver ligger på Notvikens botten vid tyskmagasinen i Karlshäll.
Området ligger i högsta riskklassen enligt en ny rapport.
Det kostar 300 miljoner kronor att säkra området.
? Gör inte vi det får våra barnbarn göra det, säger Lisbeth Almqvist, miljökontoret.