Långsam kamp i kyrkan

Vi träffar 32-åriga Anna-Stina Svedberg i Björkskatakyrkan där hon har sin tjänst som präst i Luleå stift. Hon har arbetat som präst i sex år och stortrivs med sitt yrke.  ? Det finns en mening med att jag är präst. Det är ingen slump utan ett kall, säger hon bestämt. Att vara kvinna och präst var omöjligt före 1958 då det först blev tillåtet av svenska kyrkan att prästviga kvinnor. Fortfarande nästan 50 år senare finns ett motstånd mot kvinnliga präster kvar.  ? Jag känner sorg över det, men det är inget som påverkar mig i min yrkesutövning. Jag vet min ståndpunkt och kan argumentera för den. Jag har stött på kvinnomotstånd främst genom andras attityder. Första gången var mitt första år som präst och då blev jag lite chockad nästan och kände ett obehag. Men i dag är jag trygg i min yrkesroll. Vi har mycket att tacka de tidiga kvinnliga prästerna för som gick i bräschen. Det kan inte ha varit lätt, säger Anna-Stina Svedberg. Bibeltolkning Anledningen till motståndet mot kvinnor inom kåren genom åren är och har varit hur man tolkat bibeln, säger hon.  ? Men enligt många med mig finns det inget som säger att kvinnor inte skulle kunna verka som präster. Absolut ingenting! säger Anna-Stina Svedberg. Hon berättar också att en del professorer som undervisade henne i teologi tolkade bibeln som att kvinnor inte skulle arbeta som präster.  ? Det kan tyckas konstigt, men det var inga problem för de förhöll sig väldigt professionellt i sin yrkesroll, säger Anna-Stina Svedberg. Får lättare kontakt Hon betonar att det liksom i alla andra yrken bara är en fördel om det är en mix mellan kön och ålder. Finns det några skillnader mellan manliga och kvinnliga präster? Om, hur yttrar sig dessa?  ? Nej, jag tror inte att det finns några skillnader. Jag tror att alla präster tycker om att lyssna på människor och också nästan är på gränsen till att vara exhibitionister då vi tycker om att stå inför människor och prata, säger hon och skrattar. Däremot tror Anna-Stina Svedberg att kvinnorna har varit med och förändrat bilden av präster och förändrat bilden av hela svenska kyrkan.  ? Jag tror att kvinnornas inträde har gjort att människor generellt inte uppfattar präster som auktoriteter och lika högtidliga på samma sätt som tidigare. Kanske är det också så att man som kvinnlig präst har lättare att spontant få kontakt med människor i och med att vi kanske uppfattas mer jordnära och inte lika högtidliga. Men jag tror inte att det är någon skillnad på hur vi är, säger hon. Gud saknar kön Kvinnornas inträde innebär också att bilden av Gud som man sakta men säkert håller på att förändras. Det är också ett viktigt jämställdhetsarbete ? för Gud är nämligen ingen man.  ? Många manliga präster pratar av tradition i termer av att Gud är man och använder ord som fader och liknande, men det är ju faktiskt så att Gud saknar kön. Kvinnor nämner Gud vid andra ord än just fader. Det är också viktigt att förändra, säger hon. Anna-Stina Svedberg har inte märkt av någon skillnad vad gäller löner mellan män och kvinnor i hennes yrke. Hon är en av kvinnliga 83 präster/kyrkoherdar av totalt 227 stycken i Luleå stift. Av dessa 83 kvinnor är 9 kyrkoherdar. Totalt finns det 57 kyrkoherdar i Luleå stift. 50 år ? en sekund Än så länge har det aldrig någonsin funnits en kvinnlig ärkebiskop. Möjligheten att det blir en kvinna som tar över efter KG Hammar som ska gå i pension finns, men det är inte troligt. Till och med kvinnor själva, bland andra biskoparna Christina Odenberg och Caroline Krook, tycker att tiden ännu inte är mogen för en kvinnlig biskop. Men kampen om jämställdhet fortsätter inom den svenska kyrkan. Det är bara det att det tar lite längre tid. Som Anna-Stina Svedberg uttrycker det:  ? 50 år i kyrkans värld ? det är en sekund. Allt går väldigt, väldigt långsamt. torkel.omnell@kuriren.com 0920/375 43