Videon är inte längre tillgänglig
Linda Moestam blev känd för allmänheten sedan hon, mot sin chefs vilja, gjorde en polisanmälan om sexuella övergrepp på ett äldreboende i Luleå. Medierna uppmärksammade hennes mod att våga agera och hon lyfte upp frågan om civilkurage på dagordningen. Utmärkelsen Årets Norrbottning trodde hon aldrig att hon skulle få. Hon har inte ens tänkt i de banorna att hon kunde vinna.
- Det här gör mig så glad! Det visar tydligt att det finns mer stöd i ens omgivning än vad en kanske förväntar sig ibland. Att det alltid är värt att ta plats och sticka ut.
Möten med människor
Linda Moestam tycker att hon som den offentliga person hon numera är får möjlighet att möta människor på ett annat sätt än tidigare. Ibland kommer människor fram till henne och berömmer henne för att hon vågade slå larm.
- Det är jättefint. Det visar att det finns ett intresse för frågor som rör civilkurage. Frågorna intresserar nu mer än någonsin, särskilt som allt fler missförhållanden uppdagas, säger hon och nämner avslöjandena kring vårdbolaget Carema som ett exempel.
För Linda Moestam är civilkurage en inställning en människa har, något som genomsyrar hela ens liv. Det är, anser hon, en utgångspunkt som grundar sig i att vilja se och verkligen lyssna, att vara beredd och stå upp för sina medmänniskor. Hennes agerande blåste liv i viktiga frågor och fick igång en debatt, inte bara om vikten av att våga ingripa när någon blir utsatt, utan också om äldre människors sexualitet. Ett område som i princip aldrig diskuteras, påpekar hon.
- Och debatten fortsätter. Tillsammans kan vi skapa förändringar.
Tidigt engagerad
Linda Moestams engagemang startade redan i barndomen. Hon engagerade sig tidigt i Unga örnar och senare också en rad andra föreningar.
- Jag har växt upp i en familj där vi alltid har ställt upp för varandra. Jag deltog i Unga örnars kongresser och lärde mig om barnkonventionen och sökte mig vidare in i andra organisationer och föreningar där mänskliga rättigheter var en grundläggande utgångspunkt.
Nyligen startade hon en avdelning av Riksförbundet för homosexuella, bisexuella och transpersoners rättigheter, RFSL, i Luleå tillsammans med Sophie Gunnarsson. Nu har hon lämnat styrelsen och är anställd av förbundet på heltid. Rena drömjobbet, intygar hon.
- Jag har alltid varit aktivist på något sätt. Nu får jag vara det på heltid.