Livsfarliga vägar
Djupa gapande hål som lätt kan få en motorcykel att gå över styr.
Ojämna, breda gropar med uppstickande stenar som till och med ruskar om en bil som passerar.
Väg 582 mellan Ale och Selet i Luleå kommun är i ett minst sagt bedrövligt skick.
Ojämna, breda gropar med uppstickande stenar som till och med ruskar om en bil som passerar.
Väg 582 mellan Ale och Selet i Luleå kommun är i ett minst sagt bedrövligt skick.
Värst är situationen på väg 582 på sträckan mellan Ale och Selet. På en sträcka av cirka 4-5 kilometer får man som trafikant verkligen se upp. Vägen är full med djupa hål, stora ojämnheter och eftersom den dessutom är backig och kurvig kan färden bli rent livsfarlig.
Förra veckan, tisdagen den 21 augusti för att vara exakt, inträffade också en dödsolycka på vägsträckan. Det var en 42-årig motorcyklist som omkom vid en singelolycka. Orsaken till olyckan är okänd.
- Vi vill verkligen beklaga det som inträffade men vi vet ju inte orsaken till olyckan, säger Helena Eriksson, Vägverket, ansvarig för vägunderhållet i region norr.
Prioriteringar
Under en rad år har Vägverkets norra region (Norrbotten och Västerbotten) fått så små anslag av staten att de inte ens räckt till att behålla den befintliga vägstandarden.
- Vi behöver få 500 miljoner kronor varje år för att vidmakthålla det skick vi i dag har på det belagda vägnätet och vi får 400 miljoner kronor, säger Eriksson.
Detta har inneburit att verkets ansvariga tvingats prioritera hårt och därför har de mest trafikerade vägarna fått komma i första hand. Det övriga vägnätet - sammanlagt finns det 1.800 mil (varav 1.100 är asfalterad) i de båda nordligaste länen - har mer eller mindre lämnats åt sitt öde.
- Det handlar om första hjälpen, vi lappar och lagar där det som mest behövs, säger Robert Nylén, driftledare vid Vägverket i Luleå och ansvarig för bland annat väg 582.
Oacceptabelt
Eftersom underhållet varit eftersatt under så lång tid har vägstandarden i norra Sverige sakta men säkert sjunkit till en, tycker många, oacceptabel nivå.
- Vi har ett eftersatt underhåll på vägnätet. Vi försöker göra det bästa vi kan men det kan tyvärr innebär att vissa vägar får vänta på att bli underhållna, säger Eriksson.
Anledningen till att vägen mellan Ale och Selet är i särskilt bedrövligt skick är att Vägverket efter tjällossningen i fjol lät gräva upp ett antal stenar som börjat trycka sig upp genom beläggningen och därför blev både en fara för trafikanterna och ett besvär för de som skulle sköta snöröjningen.
- Vi har grävt upp omkring 25 stenar och därefter fyllt igen hålen. Olika material tar olika tid att packas och vi har därför låtit fyllningen vila lite innan beläggningen görs. Tanken är att de här hålen ska beläggas med mjukt oljegrus, säger Eriksson.
Vägverket har alltså väntat med den slutliga beläggningen i 15 månader. Vägen ser i dag ut som ett lapptäcke av gropar, gamla trasiga lagningar, stenar och större partier som får det att smälla i bilarna som passerar.
- Varje trafikant måste anpassa hastigheten till de rådande förhållandena och man måste iaktta de trafikregler som gäller, säger Helena Eriksson.
Eget ansvar
Hon menar också att den hastighet som är skyltad på den aktuella vägsträckan (90) är den högst tillåtna vid goda vägförhållanden. Vägverket har inte sänkt hastigheten på den aktuella sträckan.
- Fordonsföraren har ett ansvar att anpassa farten, säger hon.
Fotnot: Enligt Helena Eriksson ska vägen mellan Ale och Selet bli mycket bättre redan den här veckan eller nästa. Då kommer nämligen Vägverket att fylla igen hålen i vägen.
Så jobbar vi med nyheter