Det var förra onsdagen som 73-åringen rekognoserade inför höstens älgjakt i skogarna utanför Morjärv, när hundens GPS-sändare fick honom att ana oråd.
– Markören stod stilla längs länsväg 356. Det verkade så konstigt att jag avbröt allt och skyndade till bilen.
På sträckan mellan Avafors och Morjärv, cirka fyra meter från vägbanan, låg den treåriga jakthunden orörlig.
– Jag trodde att Turbo var död, men när jag lyfte upp hans huvud öppnade han ögonen. Han var alldeles vimmelkantig och gnydde förtvivlat när jag bar honom till bilen.
Röntgenundersökningen visade att mirakulöst klarade Turbo smällen utan benbrott. Däremot är den treårige jämthunden mörbultad. Under sin konvalescenstid har han fått lämna hundgården och flytta in i huset.
Efter en vecka i stillhet viftar Turbo på svansen och vill gärna hälsa när Norrbottens-Kuriren dyker upp.
– Det är íngen dålig jakthund, snarare en av de bättre. Snäll så förgrönat.
Nu vill Nils-Göran Degerman veta vad som hände Turbo. Det finns inga vittnen till händelsen. Förra fredagen polisanmälde han smitningsolyckan. I går utfäste han en belöning.
Runt halsen har Turbo en namnbricka med mobilnumret till ägaren i Vitåfors.
– Vem lämnar en hund i det tillståndet utan att ta kontakt med ägaren?
Nils-Göran Degerman har kvar hoppet att Turbo ska delta i höstens jakt.
– Han blir bättre dag för dag, men än vet jag inte hur illa smällen tog mot huvudet. Vill det sig illa är det ingen jakthund längre.