Jag vet inte om ni hört talas om “Voltas stapel”, men det är i alla fall världens första batteri. En liten fiffig uppfinning, minst sagt högaktuell i våra trakter. Uppfinnandet av batteriet fick italienaren Alessandro Giuseppe Antonio Anastasio Volta (ju fler namn desto flottare, och jo, elektriska spänningen volt är uppkallad efter just denne Volta) faktiskt adlad till greve av ingen mindre än Napoleon I.
Jag tycker att det är så häftigt med historia, vi lär oss så mycket, en massa onödigt, men även en hel del viktiga saker - som att vi människor och våra samhällen är ganska lika då som nu. Vi har alltid varit och vi kommer alltid att vara i behov av arbete. Vi kommer alltid behöva uppfinnare, nytänkare, innovatörer, filosofer, och entreprenörer. Och vi kommer alltid att behöva samhällsfunktioner eller strukturer (som staten, regionen, staden, Länsstyrelsen, eller liknande diton) som stöttar.
I vår region har vi historiskt sett varit bra på att förvalta det vi har, som tex, skogen, markerna, älvarna, gruvorna. Vi har lärt oss att tillvarata, att förädla, att dra på blåstället och stämpla in. Vi är inte rädda för hårt arbete, vi kan det här med att hantera gigantiska industrier som omsätter mångmiljardbelopp och som förser Sverige med stora delar av landets BNP. Så man kan säga att vi har en i särklass historiskt unik erfarenhet av att hålla igång storskaliga fabriker. Vi har blivit grymma på bygga nätverk av underleverantörer, att hantera gigantiska maskinerier och inte minst driftsstopp i våra jättar som tex SSAB, LKAB, Smurfit Kappa och SCA. Kanske skulle man till och med kunna säga att vi är världsbäst på att hantera driftstopp. “Men jisses, vem bryr sig om stopp” kanske du tänker? Du tänker fel. Men jag tror att Northvolts VD, Peter Carlsson, tänker precis rätt. Han har fattat.
Region Norrbottens blivande näringslivschef David Sundström, nuvarande näringslivschef i Piteå, han har också fattat.
– Hisspitchen är att vi är duktiga på att tillhandahålla underleverantörer. Men djupare sett är de erfarenheter vi har av storskalig industri, de kunskaper vi har av nåt så grundläggande som att kunna hantera driftstopp, det är inget som går att köpa för pengar. Det är ovärderlig kunskap. Sundström säger det så där enkelt, nästan bara som en pitebo kan, men det är en rejäl ögonöppnare.
För mig känns helt plötsligt valet av Luleå som etableringsort för en ny batterifabrik, med uppemot 2500- 3000 nya arbetsplatser, inte bara som en självklarhet, utan som ett måste, som en ren och skär underleverantörs- och driftsstoppsförsäkring för Northvolt.
Många av de andra konkurrenterna som återstår i slutspurten, Skellefteå, Gävle, Västerås, Norrköping, Mariestad-Skövde, Göteborg och Malmö och finska orterna Vasa, och Kotka-Hamina är alla duktiga och hungriga städer. Inte minst Skellefteå. Men ingen liknar ändå Luleå. Luleå har styrkan just för att man tillhör en stark region. En region bestående av duktiga Boden, starka Piteå, sega Pajala, kraftfulla Kiruna, driftiga Gällivare… ja, ni fattar. Alla kommuners delaktighet är viktig och tyngden består i den samlade kunskapen och infrastrukturen. Och vi måste faktiskt låta Luleå få skjuta iväg, växa och blir riktigt stort. Vi andra ska haka på, hänga med, tjäna mer, växa vidare. Precis lika naturligt som att ett batteri har lagrad energi som andra komponenter kan ansluta till. Precis lika naturligt som att en pitebo kan bli en laddad fullträff till näringslivschef för regionen.