Johan Larsson
Han trycker själv på det, grundaren och vd:n för Nyab. Efter ett samgående med ett finskt bolag som gjorde att man hamnade i Finland var det till slut viktigt att få tillbaka sätet till Luleå när allt blev klart med att Nyab flyttades över till Stockholmsbörsen.
– 15 april hade vi vår första bolagsstämma i Luleå som börsnoterat bolag, i Vetenskapens hus. Det var som att sluta en cirkel, säger Johan Larsson.
Comebackåret i Luleå har varit succéartat.
Tillsammans med nyförvärvade norska konsultbolaget Dovre har Nyab intäkter på över fem miljarder kronor för 2024. Bolaget har en växande rörelsemarginal, ett starkare kassaflöde och koncernen har vuxit till över 1 000 anställda.
Samtidigt ror Nyab hem nya jätteprojekt på löpande band.
Faktiskt mitt under intervjun med Larsson gick företaget ut med att man tecknat avtal med Trafikverket om ett nytt 400 miljoners-projekt på E4 mellan Gumboda och Grimsmark.
Det går bra nu?
– Det har gått bra egentligen sedan vi startade. Vi blir stadigt bättre, säger Johan Larsson.
Hemligheten bakom? Det kan man formulera på olika sätt.
– Att vi har en unik affärsmodell är kanske inte en så rolig story. Det är ju att vi är ett gäng bonnläppar, mer eller mindre, uppväxta i Norrbotten mellan gruvor, stålverk och vattenkraft. Det de behöver för att fungera är bra infrastruktur och logistik. Det kan vi, säger Larsson med ett leende.
Nyab som företag erbjuder ingenjörs-, bygg- och underhållstjänster. Nu jobbar man med industriell byggnation, förnybar energi och inte minst hållbar infrastruktur. Marknaden ser inte ut att mättas för infrastrukturprojekt, inte minst på grund av världsläget och regeringars skärpta fokus på att stärka sina försvar.
– Tyskland gick ut med att man avsätter 1 100 miljarder euro för infrastruktur- och försvarsinvesteringar. Många andra regeringar följer efter. Och blir det verklighet att tre procent av BNP ska investeras i försvaret så blir det djupare hamnar, starkare broar, breddningar av flygfält och nya anläggningar. Det är ju inte vapen alla pengar går till, det går till logistik och infrastruktur som vi är specialiserade på.
Att många länder nu av olika anledningar försöker bli mer självförsörjande för att minska beroendet till främmande stormakter kräver stora satsningar och det är bra för affärerna, men kan kännas lite kluvet för Larsson.
– Det är klart att det är en tråkig anledning, jag gillar ju den värld jag växte upp i där gränser öppnades och globaliseringen var ett faktum. Men deglobaliseringen skyndas på ännu mer när Donald Trump har makten i USA och tullar och tariffer införs. Fast vi bestämmer inte vad samhället behöver investera i, vi vill vara behjälpliga i det samhället investerar i.
Johan Larsson
Har du stannat upp och kunnat känna att det går bra?
– Nej, det här är ju en resa. Jag är alltid på väg någonstans. Men det är klart att om 30-åriga jag hade fått höra att jag kommer ha byggt och driver ett företag i den här storleken så hade jag ju sagt: "fan vad sjukt". Men när man är mitt i det så blir det annorlunda, säger 44-åringen från Luleå.
Vart är ni på väg?
– Om jag ser tio år tillbaka och den tillväxt vi har haft sedan dess ... För mig ser jag likadana tio år framåt.
Är du en bonnläpp fortfarande?
– Jag vet inte om jag på riktigt varit en bonnläpp, men jag växte upp på Björkskatan i radhus, spelade fotboll och fiskade i Björkskatafjärden och jag skulle väl säga att jag är ganska samma person ännu.
Relationen till pengar, då?
– Svårt att säga. Det är sekundärt för det har aldrig varit min drivkraft, pengar har mer blivit en konsekvens av det jag gjort. Det är klart att jag blir bortskämd när det var längesedan jag behövde prioritera och tänka efter på vad jag köper, men jag försöker ändå leva normalt och se till att barnen får en vettig syn på pengar och kostnader.
Unnar du dig?
– Ja, men det är det lilla. Jag tycker till exempel fortfarande att hamburgare är det godaste man kan äta. Så det blir inte konstant rysk kaviar och Michelinkrogar om jag säger så.