Eva Vadman på Unicorns sadelmakeri jobbar med att kontrollera och stoppa om befintliga sadlar och prova ut nya så att de passar för häst och ryttare.
– Sadlar är ett komplext område, det är många variabler att ha i åtanke. Dels hur hästen ser ut och rör sig, utbildningsnivån, om den har skador och oliksidigheten. Detsamma gäller för ryttaren. Det är mycket som spelar in.
Egentligen har Eva Vadman jobbat med sadlar hela sitt liv, hon var bara sex år när hon tillverkade sin första lädersadel. Men det var när hon var vuxen, och inte kunde hitta någon sadelmakare till sin egen häst, som hon insåg att hon själv kunde bli sadelmakare. Från Utbildning nord i Övertorneå för att se om yrket var något för henne –"det var det verkligen" – gick hon Tärnsjö sadelmakeriskola och spenderade därefter några månader hos en sadelmakare i USA.
– Han var otroligt duktig och det jag lärde mig där är så som jag arbetar nu. Han tittade på hur hästen ser ut och hur bommen måste se ut för att passa och det fick jag inte riktigt med mig från skolan. Det var ovärderlig kunskap.
Efter att ha arbetat sju år inom yrket kunde hon göra mästarprov. Hon tillverkade en egen sadel som blev godkänd och kan numera titulera sig mästare. Många sadlar är tillverkade med inspiration från norr, med detaljer i renhorn eller mönster som hjortron på själva sadeln.
Tidigare tillverkade hon egna sadlar, men det tar alldeles för lång tid. Numera har hon tre sadelmakare i England som gör sadlarna efter hennes specifikationer.
– Det är ett otroligt roligt jobb. Det bästa är när man ser hur hästarna är nöjda, börjar frusta och kan röra sig fritt. Det gör ryttarna glada också. Men det är också fysiskt tungt. Numera har jag en egen verkstad på Aulis hästsportcenter och hästarna kan komma hit, men jag har kånkat stora mängder sadlar in och ut ur bilen under alla år.
Numera är hästägare mer medvetna än tidigare, berättar hon, och vikten av att ha ordentlig utrustning är något allt fler tar till sig.
– Kunskapen fanns tidigare när vi var beroende av hästar, i krig och innan vi hade bilar. Det var viktigt att hästarna höll. Men sedan försvann yrket och kunskapen. Nu har medvetenheten kommit tillbaka. Jag tar mitt yrke på största allvar, det är viktigt att det blir rätt.