Skrotet som hanteras på skrotgården på Stegra. Det kan vara allt ifrån gamla bildelar till byggnader som tagits isär.
Julia Ängstål tar emot oss i ett konferensrum på Stegras anläggning i Boden. En något annorlunda miljö än den hon annars är van vid som driftledare på Stegras skrotgård.
När driften är i gång väntas skrotgården att ta emot allt från gamla bilar till byggnader, som sedan fraktas vidare till en ljusbågsugn där det smälts ner till stål.
– Min huvuduppgift blir att se till så att allting flyter på, att alla är på plats och gör det de ska. Funkar inte vår del så påverkar det hela produktionen, säger Julia Ängstål.
Förutom att Julia är ny i sin roll som chef med personalansvar är hon ny på Stegra. Hon saknar utbildning inom fältet, men när hon klev in på industriområdet i februari hade hon femton års erfarenhet från energi- och stålindustrin.
– När jag valde gymnasieprogram blev det ett samhällsvetenskapligt program med inriktning på hästar eftersom jag ville ägna mig åt ridning. Då tänkte jag att utbildning inte spelade så stor roll, vilket det heller inte gjorde. Jag har ingen utbildning för det jag jobbar med nu.
Efter gymnasiet fastnade hon snabbt för energi- och stålindustrin, trots att det var en prövande tid för branschen.
– Jag började arbeta inom industrin direkt efter gymnasiet, mitt under industrikrisen. Jag kom in på ett bananskal som sommarjobbare på SSAB där jag varit i flera omgångar sedan dess, säger Julia.
Julia Ängstål berättar om skrotgårdens verksamhet.
Julia tycker att branschen förändrats mycket sedan hon började på SSAB för femton år sedan. I början av hennes karriär fick hon ofta höra sexistiska kommentarer, något som knappt förekommer längre.
– Jag behövde ha mycket skinn på näsan i början. Situationen nu jämfört med då är som natt och dag. Men jag har sagt ifrån många gånger, och har inga problem med det. Förut kunde jag få höra "lilla flickan behöver hjälp”. Men det är inte sådana nedlåtande kommentarer längre, det är ingen som behandlar mig annorlunda för att jag är tjej nu.
Varför tror du att du har lätt att stå på dig?
– Som ett av tre barn till en ensamstående mamma har jag alltid behövt jobba för att få det jag vill. Jag har alltid vetat att jag måste jobba för att ta mig framåt i livet och att inget kommer serveras för mig.
Julia Ängstål på industriområdet i Norra Svartbyn.
I och med personalansvaret i sin nya roll, tar jobbet upp alltmer tid för Julia. I kombination med fritidsintressena har hon ett intensivt liv som kräver struktur och planering. Förutom sin man och femåriga son, har hon två hundar som hon tävlar med.
– Jag är väldigt aktiv i min brukshundsklubb och har alltid varit engagerad i föreningslivet. Omkring femtio procent av min fritid går åt till ideellt arbete. Nu utbildar jag mig även till domare i brukshundsklubben, så det är en del att göra.
I sin nya roll som chef beskriver Julia det som att hon går in i en ny roll, men även en ny era i sitt liv.
– Jag måste steppa upp och inte vara rädd för att ta beslut, bestämma eller berätta för andra vad de ska göra. Om jag hade börjat här som operatör och sedan blivit driftledare tror jag övergången hade varit svårare. Nu kliver jag direkt in på Stegra i den här rollen.
"Jag har alltid vetat att jag måste jobba för att ta mig framåt i livet", säger Julia Ängstål
Samtidigt som Julia ser sig själv som en person med skinn på näsan, beskriver hon sig som en ödmjuk och förstående ledare.
– Jag är väldigt mån om att ingen ska bli lämnad kvar eller hamna utanför, det är viktigt att alla känner sig som en del av gruppen. På Stegra är det många olika kulturer och människor, men jag är väldigt förstående inför att folk kommer från olika ställen.
Just nu har Julia fullt upp med att rekrytera personal till skrotgården. Enligt henne är den viktigaste egenskapen hos en anställd viljan att lära sig, eftersom det är svårt att hitta personal med rätt erfarenhet.
– En skrotgård av den här storleken finns knappt i Sverige. Kompetensen är därför inte så lätt att hitta och vi måste lära upp många som kommer hit. Det är därför jag ser till viljan att lära sig och att man har ett eget driv. Utbildning är inte alltid det viktigaste, jag har ingen utbildning men är ändå här.
Måste man ha skinn på näsan för att jobba som tjej inom industrin?
– Nej, inte längre. Klimatet är inte lika hårt nu som för femton år sedan.
Julia Ängstål menar att branschen är som natt och dag jämfört med när hon började för femton år sedan.