Ali Valizadeh kommer från södra Iran men bor i Sverige sedan sju år tillbaka. Han doktorerade ifjol och arbetar idag som forskare på Luleå tekniska universitet.
Natten till fredagen den 13 juni kom nyheten om Israels flygattacker mot Iran.
– Jag satt uppe och studerade på natten så jag var vaken och jag fick jättepanik, berättar han.
Han har hela alla sina syskon, föräldrar, släktingar och många vänner utspridda i Iran. Hans syster bor i Teheran som var den stad som attackerades. Just nu är dessutom hans fru Parissa på besök hos sin släkt i Iran.
– Hon skulle egentligen ha kommit tillbaka veckan före midsommar, men jag ingen har aning om när hon kan ta sig hem, för det går inga flyg, säger han sorgset.
Hans släktingar har hört explosionerna, men inte sett dem med egna ögon.
– De försöker ta reda på vad som händer via Internet, men nätet ligger mestadels nere. De vet inte om det är deras lägenhet som träffas nästa gång.
En stor del av dygnets vakna timmar ägnar han åt att försöka få kontakt med sina anhöriga. Ibland har han kunnat prata med sin fru i några sekunder, men oftast går det inte alls.
Han har flera iranska vänner och arbetskamrater i Luleå och det är likadant för dem.
– Är de ok? Är de inte ok? Alla är oroliga och jättestressade.
Enligt nyhetsbyrån AP är 380 av de cirka 950 dödsoffren i Iran civila.
– Det är flera idrottsmän från landslaget, många barn, ungdomar och kvinnor, berättar han och visar upp en bild på en känd ung, kvinnlig författare som spridits i medierna.
– Hon låg och sov i huset när det rasade över henne och dödades.
Efter att USA också börjat attackera Iran har det blivit ännu värre för civilbefolkningen och det finns en oro att det ska frigöras radioaktivitet.
Själv är han född under kriget mellan Iran och Irak och bär trauman efter det.
– Fortfarande när jag hör sirener får jag panik. Och nu blir det ett nytt trauma för barnen i Iran.
Hans ständiga oro påverkar hela livet och han kan inte fokusera på sin forskning eftersom han vill följa med i nyhetsrapporteringen.
– Och det är hundra gånger värre för dem som är i Iran. Jag hoppas bara att kriget ska ta slut så snart som möjligt.
Sommaren är i normala fall han och hans frus favoritårstid. I år kan han inte njuta av sommaren alls eftersom hans familj inte befinner sig i trygghet.
– Vi brukar åka ut i naturen och fiska eller vandra. Nu är jag ensam och hon är inte här.