Annika Keisu Lampinen är Luleå kommuns parkmästare.
Det doftar gott i växthuset. En förnimmelse om sommar och varmare dagar.
Tusentals blommor gör sig redo att ta examen från plantskolan för att förgylla vardagen för Luleåborna.
I de tre växthusen odlas plantorna som under tre hektiska veckor i början av juni ska köras ut till kommunens parker och rabatter.
– Det är ungefär 40 000 plantor, säger Annika Keisu Lampinen, parkmästare.
Många av växterna är perenna, fleråriga, och tas in under hösten för att övervintra.
Andra odlas i växthuset från frö till färdig planta.
– Vi köper även in färdiga så kallade pluggplantor som är pyttesmå när de kommer.
Ett gäng tagetes.
På plats i växthuset får de tid att växa till sig.
Just nu är det ganska torrt i krukorna men det är precis som det ska vara. Blommorna ska anpassas till den verklighet som de inom kort kommer att hamna i.
I stället för bekämpningsmedel används nyttodjur som håller oönskade skadedjur bort.
Det är lite som att uppfostra barn. De ska inte curlas.
– Det ska inte alltid vara perfekt för då utvecklar de inte ett bra rotsystem och de härdas inte. Så de måste torka emellanåt.
Det är inte bara vädret som hotar plantornas nya liv i det fria. Det händer att folk tycker så mycket om blommorna att de följer med hem. Det händer även att folk ramlar över växterna som blir mos och sedan förekommer även ren vandalism.
– Vi har alltid en liten backup så att vi kan fylla på vid behov, säger Annika Keisu Lampinen.
En svart petunia.
Svartöga är en klättrande växt som kan bli två meter hög.
Tidigare år har kommunen haft inslag av ätliga växter men i år blir det inte så mycket av den varan. Kanske lika bra med tanke på den alternativa bevattningsmetod som förekommer frekvent i de centrala delarna av kommunen, företrädesvis på helgerna.
Under tisdagens var det öppet hus på Luleå kommuns stadsträdgård och förutom att titta på alla växter kunde besökarna delta vid en föreläsning om invasiva främmande växter. Växter som inte finns naturligt utan har blivit införda av människor och som hotar ekosystem, infrastruktur eller människors hälsa
– Vi har inte alls så många som i södra Sverige. Men vi har tyvärr några, bland andra lupiner, jättebalsamin och det fruktade parksliden, säger, Sofia Hagsand, naturvårdsbiolog.
Vad gör man då om man hittar en invasiv art i sin närhet?
– Det första man kan göra är att rapportera in det till sajten invasivaarter.nu.
Om det görs får kommunen reda på var arten finns och kan i mån av tid ta hand om växten.
Sofia Hagsand föreläste om invasiva arter. Här står hon framför en jätteloka som är avbildad i naturlig storlek.
Men enligt Sofia Hagsand är förekomsten så pass stor att kommunen inte kan åtgärda alla inrapporterade fall.
– Ska vi lösa problemet med invasiva arter måste alla hjälpas åt.
Hon tillägger att det är viktigt att avfallet hanteras korrekt så att man inte sprider arten ännu mer. Till exempel på återvinningscentralens anvisade plats i en väl tillsluten säck.
Sofia Hagsand, naturvårdsbiolog.
Hon leder även projektet Ängsinventeringen som har pågått under flera år i kommunen. Under projektet klipps inte alla grönytor ned.
I Luleå är många bostadsområden byggda på gammal ängsmark och under projektets gång har flera sällsynta växter dykt upp.
Ängsinventeringen gör även att de så viktiga pollinatörerna, exempelvis humlor, bin och fjärilar, får en naturlig arbetsplats.
Under projektet har det märkts av en tydlig ökning av surr på de ytor som tidigare klipptes ned.
Sandra Ottosson, sektionschef park och natur.
En vanlig missuppfattning kring ängsinventeringen är att det ligger ekonomiska motiv bakom.
– Det gör det inte. Detta är för framtiden. Ängar ger biologisk mångfald och det mår hela vårt ekosystem bra av, säger Sandra Ottosson, sektionschef park och natur.