SOMNA ENSAM, vakna ensam, dag ut och dag in. Vecka ut och vecka in. Sommar blir till höst, höst till vinter, vår till sommar, höst till vinter igen. Vi är miljoner. Som snöflingor, singlande var och en för sig. - Du är alltså en nucka, sa en man som gärna ville åtgärda saken. - Håll dig till frun, svarade nuckan. Ska det vara, ska det vara på riktigt. <BR>SNÖFLINGOR I MILJONER. I Göteborg var det regn, översvämningen i tunnlarna visades på TV och bilar blev stående, halvt dränkta. Tacka vet jag snö, sa en kompis. Regn rinner undan av sig självt, svarade jag. Drog på snöskottarkläder, gick ut på farstubron, betraktade drivorna, klev ner i dem, tog tag i snösläden, började dra. Brukar vara rätt skönt att känna sig stark, jobba på, se hur fint det blir av egen kraft. Men i dag, decimetrar av kramsnö, det är inte lika roligt som det låter. Tippar flämtande av lasset högst upp på kanten av snöbacken, ropar: I dag säljer jag huset billigt. Jaha, svarar en granne, då blir det väl gratis i morgon, för det ska fortsätta. <BR>NER IGEN, snösläden blir genast fylld och så ta sats igen uppför backen, skjuta lasset framför sig till toppen, tippa av. Fars dag och snöbacken sträcker sig redan längs hela huset och från taket håller massorna på att glida ner, hänger som en oönskad dekoration över fönstren. Fortsätter det så här får man snart gräva fram ett titthål. - Du är inte delägare? ropar grannen och startar ett motoriserat hjälpmedel. - Nä. - Vänta, jag kommer. -Nej, gör inte det, det blir för tungt. Men han lyssnar inte utan kommer körande, skjutande snöslungan framför sig längs den oplogade gatan och mot min gård. Om fler män lyssnade på kvinnor skulle det bli färre infarkter. Och en viss morsa borde kanske ha sagt ja till sonens fjolårserbjudande om att bli motordriven. Brummande flyger snön iväg dit den riktas. <BR>SOMNA ENSAM, vakna ensam. Muttrande gå omkring för sig själv. Men öppnar man dörren är vi alla en del av ett täcke som sträcker sig jorden runt.
