På fredagen anordnade Skolverket och Skolinspektionen en konferens i Luleå om utmaningar och möjligheter i den svenska skolan. Omkring 170 huvudmän, rektorer och tjänstemän från skolans värld deltog.
Bland deltagarna fanns Luleå gymnasieskolas utvecklingsledare Stefan Wikén. En av de största utmaningarna han ser i sitt arbete är att säkerställa att undervisningen håller samma kvalitet i hela gymnasieskolan.
– Det kan vi bara nå genom att följa upp resultat ordentligt, att vi planerar på ett bra sätt, gärna tillsammans, och trycker på vikten av kollegialt lärande, säger han.
Kollegialt lärande innebär att lärare talar om och analyserar varandras undervisning, och har av Skolverket pekats ut som en av de viktigaste framgångsfaktorerna för en skola.
– Det gör man redan i delar av vår gymnasieskola, men vi behöver sprida det mer, säger Stefan Wikén.
Ett annat aktuellt ämne under dagen var hur man fångar upp nyanlända elever, eftersom de i nationell statistik halkar långt efter sina Sverigefödda skolkamrater.
Annika Häggstål, rektor för Porsöskolan, har erfarenhet av att ta emot nyanlända elever – men hon tycker att det numera fungerar bra.
– I våras var det tufft, men nu har vi fått in rutiner för skolan. Vi känner att det flyter på, säger hon.
För henne var istället en av lärdomarna från dagen vikten av att analysera och följa upp den egna verksamheten. Enligt Skolinspektionen brister nio av tio huvudmän i det arbetet, som också kallas för systematiskt kvalitetsarbete.
Där, liksom i dialogen mellan rektorer och huvudmän, tror Annika Häggstål att Luleå kommun kan utvecklas.
– Det är viktigt att man analyserar skolans resultat och att analysen hänger ihop hela vägen till huvudmannen. Sen måste man fördela resurser utifrån det man ser, säger Annika Häggstål.
Just resursfördelningen i kommuner kritiseras ofta av Skolinspektionen. Enligt dem är det få huvudmän som följer upp hur en omfördelning av resurser påverkar skolorna – något som gör det omöjligt att veta om man uppnått önskad effekt.
För Lena Lindvall, verksamhetsutvecklare på Specialpedagogiska skolmyndigheten, är inkluderande lärmiljöer ett område där skolor ofta brister.
– Fokus ligger ofta på att inkludera elever, men man ska inte lägga det på eleven. Det är vi som måste förändra vår undervisning och våra lokaler för att nå eleverna, säger Lena Lindvall.
Hon tycker dock att de kunskapsluckor som funnits har börjat täppas igen.
– Vi har ju kommit en bit på väg – det blir bättre och bättre i skolorna som jag ser det. Men vi kan alltid bli bättre, säger Lena Lindvall.