Ett populärt område är Hertsölandet där sommarstugor rustas och blandas med moderna villor.
Det är knappast konstigt. Vad sägs om landfast skärgård, strandtomter och ishorisont bara en och en halv mil från centrala Luleå.
Niklas Sjöberg är ute på gården med döttrarna Felicia, 3, och Wilma, 1.
Felicia åker kana ner för den stora snöhögen och Vilma, som egentligen kan gå, men inte vill göra det ute, kryper omkring på snön. Från tomten ser de pimplaren som en liten prick på isen. Det är visst en kvinna som så fort det blir vår sitter och fiskar på samma ställe.
Niklas och sambon Anna Mäki bor sedan fyra år i ett av Hertsölandets ursprungliga fastigheter. Gården, en timring som kan vara från slutet av 1800-talet, är rustad under 1980-talet. Nu håller han på att måla fönster.
– Men jag tänker inte göra annat än det nödvändiga nu när vi har småbarn.
Närheten till centrum och till havet var det som lockade familjen till Hertsölandet.
– Det är rogivande att bo här där vi har en liten strand och en båt.
De bor på den södra sidan av Hertsölandet. Här är bebyggelsen tät och stugor och villor ligger mellan stranden och Lövskärsvägen i flera led.
Lövskärsvägen är Hertsölandets pulsåder och går genom byn. Vägen betecknas som återvändsgränd. Men byborna säger att vägen inte tar stopp. Varken på sommaren då den leder till hamnarna Hindersöstallarna och Lövskärs fiskehamn, eller vintertid, då den leder till skärgårdens isvägar och skoterleder.
Skyltar som Granbacken, Solbacken och Skärgården pekar ner mot husen¬ och minner om när byn var bebodd endast på sommaren. Från Lövskärs¬vägen syns inte hur tätt befolkat Hertsölandet är, det syns bäst från havssidan.
Från Hindersöstallarna går Hönövägen till den norra delen av Hertsölandet. Där är det färre hus, men också i de husen finns permanentboenden och fritidshus.
Kör man istället in till höger mot Lövskärs fiskehamn finns Söruddsvägen. Där, nästan längst ut på Hertsölandet, bor Bo och Irja Näslund.
Bo kommer körande med skotern. Paret har varit på en tur ut till isen för att grilla i det fantastiska vårvädret, det är fem plusgrader och strålande sol. Bo har bott i Hertsölandet sedan barnsben. Då var det bara hans familj och en äldre kvinna som bodde där året runt.
– Jag bodde inackorderad i staden i småskolan. Från och med sexan åkte jag skidor och cyklade till skolan i Örnäset.
Bo Näslund har märkt att allt fler flyttar ut till Hertsölandet.
– Numera känner jag inte alla här. Det är trevligt med mer folk och liv, men det finns också nackdelar. Vägen är en grusväg och det dammar mer när trafiken ökar, säger han.
Nu säger han att kroppen börjar säga ifrån och att han inte kan räkna med att orka med skottningen och annat tungt som följer med att bo i hus.
– Tidigare har det inte varit något problem, men vad ska man göra, vi blir ju äldre.
Lövskärsvägen kantas sedan i vintras av en gång- och cykelväg som lyser upp den mörka årstiden och gör vägen trafiksäker. Cykelvägen är 3,6 kilometer, dock avbruten trehundra meter där kommun och markägare inte kommit överens.
– Cykelbanan! Vilken höjdare. Den har vi byaföreningen att tacka för,
säger Bo Näslund.
Alla vi träffar talar om cykelbanan som blivit ett lyft för byn.
– Förr var det alltid samma människor jag mötte när jag var ute och gick. Nu träffar jag nya, säger Niklas Sjöberg.
Cykelbanan är ett steg i den utveckling som Hertsölandets byaförening arbetar för och har gjort vägen trafiksäkrare. Föreningen har ambitioner för att utveckla byn. De jobbar för bättre kommunikationer och för att människor ska få bygga större, men den viktigaste frågan är miljöfrågan.
Under åren har marken i byn perforerats av avloppsbrunnar och dricksvattenbrunnar och det är riskabelt.
– Även om det inte flyttar hit en enda till så är det här en fråga som kommunen måste ta tag i. Vi jobbar med vatten- och avloppsproblemet. Det måste lösas, det är en miljöbomb, säger Kenneth Rautio, ordförande i föreningen.
Dricksvattenförsörjningen och en långsiktig lösning för avlopp hänger ihop med byggrätten.
Konstnären Annica V Waara har just fyllt år och det står blommor överallt i huset. Där bor hon med sambon Christoffer Mäkitalo och barnen Liam, 6, och Adelin Lindmark, 10, och Novalie Waara, 1. Utanför fönstret ligger isen och på andra sida syns skogen på Altappen.
Annica berättar att hon sökte ett fint ställe att bo på och hon hittade huset för fyra år sedan.
– Det spelade inte så stor roll var i Norrbotten det var, men det måste vara ett ställe som är nära naturen och där jag trivs eftersom jag också jobbar hemifrån. Är man uppvuxen i Tärendö så är det här huset ändå ganska centralt, säger hon.
Nu tvekar familjen att bo kvar. Två av barnen går i skolan i Bergnäset och det blir mycket tid i bilen.
De begränsade byggreglerna är också ett problem. I områdesbestämmelserna för Hertsölandet ska en tomt vara minst 1 500 kvadratmeter och storleken för husen är begräsad till 60 kvadratmeter plus 20 kvadratmeter.
– Jag bodde ensam här i två år först och då gick det bra. Nu har vi tre barn i huset och behöver mer yta. Vi har fått bygglov att bygga ut, men det är så lite att vi tvekar, säger Waara.
För Maria Östberg och familjen Mikael Östberg, barnen Maja, 8, Hugo, 6, och Vilmer, 4, som bor på Norruddsvägen är läget ett annat. De håller just nu på att planera för att bygga ut och för dem är reglerna andra. De bor nämligen i ett hus betecknat som permanentbostad.
Familjen Östberg fastnade för huset för tolv år sedan och trivs.
– Bara en sådan här dag, säger Maria och tittar ut genom fönstret med utsikt över Hindersöfjärden och längre ut Storbrändön. Solen skiner och det droppar från taket.
– Ibland får man bara stanna upp och tänka. Att vi bor så här nära havet. Vi har grannar, men inte nära inpå och staden är inte så långt borta.
I Hertsölandet står stora villor sida vid sida med små äldre sommarstugor. Bebyggelsen är vildvuxen och någon logik i hur stort man får bygga finns inte enligt byaföreningen. Olikheterna ses av byaföreningen som orättvisor.
Kaj Hedstig är ordförande i byggnadsnämnden i Luleå kommun. Han säger att det är positivt att fler väljer att bosätta sig året runt i Hertsölandet.
– Att folk bosätter sig på sitt drömställe är inget att förvånas över och inget som vi vill hindra. Det gör dem förmodligen friskare, säger Hedstig.
Men han är medveten om att det också finns problem Kommunalt avlopp längs Lövskärsvägen skulle innebära att man skulle behöva pumpa upp avloppet från de lägre belägna fastigheterna och det är nästan alla i Hertsölandet.
– Det här skulle bli väldigt kostsamt, en kostnad som läggs på installation och på avloppstaxan i kommunen.
Han säger att det finns ett bättre alternativ, nämligen minireningsverk.
– Vi ser sådana lösningar i andra tätortsnära byar i kommunen. Flera husägare har gått ihop och skaffa ett minireningsverk. Jag tror att det är den bästa lösningen också här. Vi har ingen anledning att hålla på restriktiva bygglov om avloppsfrågan är löst.
Kenneth Rautio säger att han inte är negativ till sådana lösningar.
– Det kan vara ett alternativ som vi får titta på. Frågeställningarna är var ett sådant reningsverk i så fall skulle stå och så förstås kostnaden.
Byaföreningen är fast beslutna om att Hertsölandet ska utvecklas.
– Det här är en pärla för kommunen. Det är viktigt att byns karaktär behålls och att man utvecklar det som redan finns här. Vi har en massa idéer om hur det kan göras på bästa sätt.