Med sikte på Stadshuset

Dörren är öppen och gången krattad, många partivänner i Luleå vill få in förra landstingsrådet Yvonne Stålnacke i stadshuset. 2006 blir året för hennes återkomst i politiken efter avhoppet i juni 2004. ? Jag har hela tiden fortsatt att arbeta med politik på gräsrotsnivå. Jag hade egentligen inga tankar på något annat men jag har blivit både vidtalad och nominerad och nu vill jag fortsätta inom politiken, det är så roligt. Men på vilken plats och i vilken form det vet jag inte, säger hon. Kryssen avgör Stålnacke menar att hennes egen roll avgörs det stöd hon får, inte bara av väljarna utan även av partiet. Det senare avgör nämligen hennes placering på valsedeln ? Ja, och sedan är det ju kryssen och valresultatet som avgör. Men på två punkter ger Stålnacke klara besked: ? Jag kan tänka mig både deltidsuppdrag och politik på heltid. Och: ? Jag kommer aldrig att utmana Kalle Petersen. Det sista viker hon inte från, trots att hon lämnar brasklappen ?kryssen avgör?. ? Men jag står inte till förfogande för att utmana Kalle, vi har haft nog med stridigheter inom partiet och jag går aldrig emot honom. Kalle behövs, han gör ett bra jobb och jag vill ingå i hans lag, slår hon fast. ? Jag vill vara väldigt tydlig på den punkten, partiet behöver lugn och ro, upprepar hon bestämt. Tappade lusten Hon vet vad hon talar om; Yvonne Stålnacke lämnade uppdraget som landstingsråd under viss tumult. Det politiska rävspelet runt BB i Kiruna fick henne att tappa lusten. Då spelade det mindre roll att hon egentligen hade kunnat sitta kvar. Beslutet att öppna BB igen, den utlösande faktorn för avhoppet, har aldrig verkställts. ? Och det visste jag, att BB i Kiruna aldrig skulle öppnas igen. Men jag har en stark tro på modellen med två förlossningsavdelningar i länet och jag kunde inte gå ut och säga något annat,då hade jag inte varit trovärdig, säger hon. Stärkta aktier I dag är Stålnacke övertygad om att avhoppet stärkt hennes aktier som politiker, både inom och utom partiet. ? Ja, jag tycker att jag kom ur det hela med äran i behåll, säger hon och tillägger: ? Det fanns många som inte trodde jag menade allvar, att allt var ett politiskt spel. Det gäller även företrädare inom mitt eget parti, vissa kan inte förstå att någon frivilligt skulle lämna ett toppuppdrag av en sådan orsak. Jag minns särskilt en partikamrat i Kalix som till och med skickade mig e-post och anklagade mig för att vara en bluff. Jag mötte honom senare och sa att nu får du be mig om ursäkt (skratt). För Yvonne Stålnacke har starka åsikter om vad det innebär att vara politiker. ? Det är ett förtroendeuppdrag och bara för en mandatperiod i taget. Det är inget självklart som man får syssla med år efter år, det är inget jobb och ingen väg till försörjning. Förtroendet måste dessutom vara ömsesidigt, säger hon. På frågan vilka frågor hon helst vill arbeta med säger hon utan tvekan ?arbetsmarknadsfrågor?. I samma stund inser hon att det knappast är de frågor som står högst på dagordningen för en kommunpolitiker. ? Men jag är orolig för den höga ungdomsarbetslösheten, den är förödande på sikt. Men jag kan inte i förväg peka ut vilka uppdrag jag eventuellt ska få. Jag har dock arbetat mycket med mjuka frågor och skulle gärna pröva något annat. Men vi får se, det är inte bara upp till mig. Jag vet bara att det är kommunen som gäller, landstinget är ett passerat kapitel och rikspolitik är inte min grej. Inte ideologisk laddat Trots att hon lämnade landstinget av övertygelse, eller kanske just därför, säger hon sig välkomna den pragmatism som ofta kännetecknar kommunal politik. ? Det passar mig bra att alla frågor inte är ideologiskt laddade, det handlar om att få vardagen att fungera på bästa sätt för medborgarna. Sedan välkomnar jag möjligheterna till samverkan och samarbete, det är något vi inte kan göra för mycket i Norrbotten, säger hon. Yvonne Stålnacke gjorde en mandatperiod som ersättare i skolstyrelsen och kommunfullmäktige innan hon gick över till landstingspolitiken. Hon är dock ingen duvunge när det gäller hårda frågor. Hon är ?järnverkare? sedan 1970-talet och blev snabbt fackligt aktiv inom Metall. ? Jag var nästan tvungen. Järnverket var inte förberett för kvinnor, det var byggt för gubbar. Vi tjejer hade inte ens egna toaletter och duschar och jag började jobba fackligt för att vi åtminstone skulle få låsbara bås på toaletterna. Jag var en som inte kunde vara tyst, Metall märkte det och jag blev uppmuntrad att fortsätta, berättar hon. Du arbetar i en mycket manlig omgivning och påverkas förmodligen av det? ? Ja, det har jag gjort, utan tvivel. Alla påverkas av den miljö man vistas i och jag är inget undantag. Men det är omöjligt för mig att säga hur jag skulle ha blivit om jag i stället arbetat i en extremt kvinnlig miljö. Men visst har jag präglats av den raka kommunikation som finns på SSAB. Där säger man vad man tycker rakt ut och det är något som passar mig, säger hon. Stolt metallare Som ?metallare? har hon ett grundmurat stöd men de dagar är förbi när det fackförbundet kunde avgöra vilka som blev, och inte blev, kommunalråd i Luleå. ? Tiderna har förändrats och Metalls inflytande har minskat. Samtidigt är det ju inte samma strid längre mellan olika grupperingar. Jag besökte en gång ett möte med s-kvinnor på den tiden och det första man gjorde var att skälla på Metall i en timme. Jag tänkte förskräckt ?var har jag hamnat??. Till sist reste jag mig upp och sa: ?jag är metallare och stolt över det. Men jag är också s-kvinna och jag vill vara både och.? I dag är hon ordförande i Stadsvikens s-förening (centrum), en av Luleås största och dessutom växande. I samma förening finns många av partiets höjdare i Luleå; Karl Petersen, Margaretha Lindbäck, Fredrik Lundh, Margaretha Eriksson, Omar Jakobsson och påläggskalven Johan Sparrman. Sedan ett par år tillbaka bor hon i centrum och har skaffat både katt (?jag fick Skuggan när jag besökte ett äldreboende i Vuollerim under senaste valrörelsen?) och sommarstuga. Stålnacke ger intryck av att trivas med tillvaron, något hon gärna medger. ? Jag har turen att ha ett arbete jag trivs med, min man arbetar också på SSAB. Vi går samma skift och promenerar tillsammans till och från jobbet. Sedan jobbar jag ju femskift och plötsligt har jag fått så mycket fritid, säger hon. Men en nystartad politisk karriär kanske ändrar på det.

Med sikte på Stadshuset

 Från landstingshuset till stadshuset efter ett mellanspel på sträng 45.Så ser framtiden ut för Yvonne Stålnacke om valet går som hon hoppas.? Men jag har redan ett jobb. Politik är ett förtroendeuppdrag, en mandatperiod i taget, säger hon.

Från landstingshuset till stadshuset efter ett mellanspel på sträng 45.
Så ser framtiden ut för Yvonne Stålnacke om valet går som hon hoppas.
? Men jag har redan ett jobb. Politik är ett förtroendeuppdrag, en mandatperiod i taget, säger hon.