Medeltiden – en flykt från verkligheten

– Det är bara bra med mig, trots att det är regnigt.

– Jag jobbar som programmerare, så jag jobbar till största del med webben och bygger hemsidor.

– Det är fullt upp! Både med alla aktiviteter och med fightingen, eftersom jag är ansvarig över den. Fightingen är lite speciell faktiskt, ingenting är koreograferat utan alla beslut under matchen fattas på plats. Dessutom finns ingen domare, vilket det gör i alla andra kampsporter. För att avgöra en match krävs att kamparnas ridderlighet spelar in och att en av dem uttalar att den har förlorat. Dock är det ju många säkerhetskontroller.

– Det var jag som startade de här dagarna på Hägnan 2001 och även om jag inte är ansvarig längre är jag fortfarande varit inblandad, det har jag varit alla år sedan dess. Sedan är jag med i styrelsen i föreningen Frostheim och vi håller i ett par aktiviteter.

– Det har jag nog, men det kommer och går i vågor. Ibland är det svårt att få ihop det på kvällarna sedan jag fick barn, men intresset är fortfarande starkt.

– Jag har nog egentligen alltid varit intresserad av sånt här – medeltiden och fantasy. Vid 1999 började jag med lajv, alltså levande rollspel, efter det har jag fortsatt. Under olika perioder har jag varit mer aktiv och ibland mindre.

– Charmen är nog att man kommer bort från allt i vardagen. Sen råkar det vara så många öppenhjärtade och roliga personer som håller på med det här, både i föreningen och generellt. Det är fullt med härliga människor som är roliga att umgås med.

– Jag håller främst på med det som kallas SCA, alltså Society for Creative Anachronism, och där har man ingen karaktär. Istället har man en persona, en person man efterliknar, men aldrig är helt och hållet. Där skiljer sig SCA med lajv i och med att man i lajv går in helt och hållet i karaktären. Om man då gör något elakt är det rollen som är elak. Är du taskig i SCA kan du aldrig skylla ifrån dig, där är det du som var dum. Ofta inom lajven talar man med de andra deltagarna innan och varnar dem om man har en oschysst roll, allt för att den andra inte ska ta illa vid sig på riktigt. Mitt alter ego är väl på ett ungefär en väpnare från 1300-talets England som heter Egil Drakhufud.

– Problemet med till exempel stenåldern är att det inte finns lika många efterlämningar därifrån. Medeltiden ligger nog många nära till hands eftersom det finns kvar så många rester och eftersom vi vet mycket konkret från den tiden. I Norge håller de knappt på med meddeltiden alls, där är det främst vikingatiden som gäller. Sedan lyfter vi ju inte direkt upp pesten och kvinnoförtrycket på såna här event, det kan man låta spela in i lajven, men under dessa dagar lyfter vi fram det glada och det roliga som fanns under tidsepoken.

– Där bara att komma! Man ska inte missa gycklarna eller fightingen, jag tror det kommer bli bra. Och är man där och har några frågor tycker jag absolut att man ska rycka tag i någon av oss med medeltidskläder. Vi brukar bara tycka det är kul att prata om vårt intresse!