Mia Eliasson: "Hockey är kärlek"

Första gången Mia Eliasson spelade hockey var i februari i år. Det var 16 minusgrader ute och bara några veckor hade gått sedan hennes kejsarsnitt.

– Det fanns inget som kunde stoppa mig. Jag kände att nu är det min tur, nu kör vi, säger hon.

Hon hade sett på Instagram att ett par tjejer börjat spela på en uterink. Mia hade själv alltid velat spela och skrev till tjejerna att hon gärna hakade på.

– Vi fick ploga själva med målen när det inte var plogat. Då fanns ingen tanke om att det skulle bli något mer, det var bara kul att ses och spela. Många av oss ville spela som yngre men det var ett annat klimat i hockeyvärlden då, det var inte så lätt att som tolvårig tjej börja spela hockey. Nu äntligen gör vi det här för våra tolvåriga jag som aldrig riktigt fick chansen.

– Det var kärlek. Det var så roligt och så är det fortfarande. Det är ren eufori varje gång jag är på isen.

Fler ville testa och i augusti blev det klart, Hertsörinkens damlag var startat. I dag är de 38 stycken, runt 25 som tränar regelbundet. Majoriteten är i 30-årsåldern, den yngsta 13 år och den äldsta 54.

– Det finns ett jätteintresse, folk hör av sig hela tiden. Vi har valt att sätta en åldersgräns på 18 år nu. Luleå hockey bedriver redan ungdomsverksamhet, det behöver inte vi göra utan det här är mer för lite äldre. De som aldrig vågat testa eller som spelat tidigare men slutat.

– Jag tycker att det är en styrka och fördel. Vi hade nog inte träffats i något annat sammanhang, men vi har ju hockeyn gemensamt. Vi har olika kunskapsnivå, vissa har spelat i division ett och vissa har börjat spela nu. Vi lär oss jättemycket av varandra.

– Det har gått jättebra. Vi har lika värderingar och vill alla föra hockeyn framåt för kvinnor och tjejer. Vi är väldigt medvetna om hur det ser ut i samhället med strukturer. En man som vill spela hockey har hur många lag som helst att välja mellan. För oss fanns det inget, vi fick skapa ett eget.

– Det betyder mycket. Jag tror att Hertsörinken betyder mer för äldre, de yngre har Luleå hockeys damlag att se upp till. Många kommer fram och säger att det är häftigt att vi har startat ett lag. Många i laget har barn, vi brukar säga att vi gör det här för våra döttrar och söner. Det är häftigt att vara med och driva utvecklingen framåt inom hockeyn, vi skapar bredden. Vi har jättemycket utvecklingstänk och stora visioner, vi tror på vårt lag och tror det finns intresse för att se oss spela.

– Jag har alltid följt med min pappa på hockey och har alltid kunnat mycket om hockey. Folk undrade om jag gick dit för att kolla på snygga killar. Så tror jag inte att man skulle säga i dag. Det går framåt, men alldeles för långsamt. Vi brukar prata om det nu när det ska bli riksintag på hockeygymnasiet, tänk om vi fått den möjligheten. Jag kan sörja det ibland. Men till 99 procent är jag bara glad över att ha upptäckt hockeyn nu. Det betyder otroligt mycket att få hålla på med det här.

– I år är målet att spela ihop oss och hitta vårt sätt att spela, men också att spela ett par träningsmatcher. Nästa år anmäler vi oss till damungdomsligan, gamla division två. Vi har egentligen ingen ambition om att bli elitlag och gå upp i SDHL, det är inte därför vi håller på. Vi kommer alltid att spela för att ha roligt. Vi vill inte ta ut spelare till match baserat på prestation, de som tränar ska få spela oavsett nivå.