"Här blir det annorlunda men även lite roligare", säger Mikael om att stå på scen i Luleå jämfört med Boden.
Vi möter 15-åriga Mikael Blomberg på teatern Lillan i centrala Luleå. Den 31 maj ska han för andra gången spela sin enmansföreställning "En ängel vid min axel" som baseras på den hyllade filmen och boken "En man som heter Ove". Ove har svårt att finna glädjen i livet på äldre dagar efter att han förlorat sin fru och planerar att ta livet av sig. Utåt sett är han mest en tjurig gubbe som förpestar tillvaron för sina grannar.
– Det är speciellt att göra den pjäsen eftersom det är mycket känslor som huvudpersonen känner men inte visar. Man kan inte berätta, utan måste visa känslorna, säger Mikael och slår sig ner på scenen.
Han har själv erfarenhet av psykisk ohälsa, vilket är en anledning till att valet föll på den här föreställningen.
Mikael är barn till två föräldrar med missbruksproblem och bor sedan åtta år tillbaka hos sin farmor och farfar i Boden. I sjuan blev han sjuk i depression som blev allt värre och slutade med att han bestämde att ta livet av sig.
– Min lärare, Jenny, märkte att någonting var fel. Det tog ett tag innan jag berättade hur jag mådde och att jag planerade mitt självmord, säger Mikael.
När han fick hjälp märkte han snabbt att det vände.
– Jag mådde bättre än någonsin efter att jag vågade prata. Tidigare ville jag nog inte erkänna hur svåra saker hade varit under uppväxten.
Kort efter att Mikael började må bättre bestämde han sig att börja föreläsa om psykisk ohälsa tillsammans med Jenny. Sedan ett och ett halvt år tillbaka besöker de allt från skolor till socialtjänsten och talar om vikten att våga prata om hur man mår.
– Vi försöker förmedla att det kommer bli bättre. Man lyfter ofta psykisk ohälsa men aldrig att det blir bättre. Vi måste prata mer om det, det är sjukt viktigt.
Deras föreläsning har snabbt blivit populär och i höst är de inbokade i flera städer runtom i landet.
Mikael har egna erfarenheter av depression och hoppas att genom teatern och föreläsningar få folk att våga prata om hur de mår.
Föreläsningarna har varit en viktig väg tillbaka från depressionen för Mikael. För ett år sedan fann han också en stark passion för teater, som i dag spelar en stor roll i hans liv.
– Att få gå in i en annan roll och inte vara sig själv ett tag är väldigt roligt. Sedan tycker jag om att få bekanta mig med rollen jag spelar och lära känna den människan.
Att som kille börja spela teater är dock inget som varit helt enkelt.
– Jag har hört folk säga att killar inte ska stå på scen och att det bara är trams. Men de kan inte bestämma vad jag ska göra, det är mitt val. Det är inte lika vanligt i Norrbotten för killar att spela teater, här ska man helst åka skoter och hugga ved.
Mikaels tolkning av en man som heter Ove sattes upp för första gången på Rondo i Boden i mars. Nu är det första gången han ska stå på scen i Luleå.
– Jag är lite nervös över hur folk ska ta emot det. Boden är mindre och det är mycket folk man känner. Här blir det annorlunda men även lite roligare.
Vad hoppas du att folk ska ta med sig från föreställningen?
– Att våga prata och inte ha fördomar mot folk som beter sig illa. Det är också en anledning till att jag valde att göra det här. När jag mådde som sämst var jag inte så trevlig. Jag hamnade i slagsmål för att visa mig tuff, lite som Ove, fast på ett annat sätt. Det är viktigt att inte ha fördomar om en person bara för att den är ledsen eller arg.