Mobbade tvingas bort

I höstas fick Kalles mamma Ulla nog. När flera års eskalerande mobbning av sonen kulminerade och Kalle till sist vägrade att gå tillbaka till skolan så fattade hon ett beslut som hon inte har ångrat.- Jag ringde en annan skola och de tog emot Kalle på en gång, berättar hon.I dag, ett halvår senare är det klasskompisen Olas tur att gå samma väg. När Kalle slutade på skolan blev Ola den nya hackkycklingen.- Vi visste inte om att Kalle var mobbad och att det var därför han bytte skola men när vår son råkade ut för samma sak fick vi reda på det av en slump, berättar Viveka, mamma till Ola.Dödshot
Nu går de två mammorna till gemensam attack mot Hertsöskolan.- Det är en mobbningsskola, säger Viveka.Det här är alltså historien om två i dag 14-åriga pojkar som av samma skäl tvingats bort från Hertsöskolan i Luleå. Det är också berättelsen om en skola som verkar ha svårt att ta hand om sina svagaste elever.- Mobbarna i klassen kallade min son bögdjävul och hotade att döda honom, säger Ulla.Både hon och Viveka menar att det bara är en tidsfråga innan någon annan elev i klassen drabbas.- Varför ska de barn som blir mobbade tvingas flytta. Det borde vara mobbarna som får byta skola, säger Viveka.Kamp mot oro
Enligt Ulla och Viveka handlar det om en "livlig" klass med många starka viljor och problemen med mobbning dök upp redan i mitten av mellanstadiet.- Barnen började gruppera sig och Kalle fick inte vara med, berättar Ulla.Hon säger att sonens problem ökade och att varje dag till slut blev en kamp mot oro och rädsla för vad som skulle kunna hända på skolan.Ulla berättar att Kalle blev utsatt för både det ena och andra. En dag var det någon som ritade i hans bänk, en annan dag försvann hans jacka och den tredje dagen hade någon kastat ut hans skor på skolgården.- Hans cykel försvann också och när han sedan hittade den vid Hertsö centrum gick det bara några dagar till någon hade kastat den i ett dike. Vid ett annat tillfälle när Kalle hade låst fast sin cykel vid ett cykelställ var det någon som hade låst fast bakdäcket med ett annat lås.Pådrivande
Hon fyller på sin berättelse om sonens vardag med saker som dagliga påhopp från andra pojkar i klassen. En dag kunde han bli överöst med snöbollar, den andra blev han nedbrottad och påpucklad av de andra.- Det var en kille i klassen som var pådrivande och ofta stod det 4-5 andra pojkar och tittade på eller hjälpte till.En annan form av mobbning förekom också, den passiva. Kalle blev utfryst eller bortvald i olika sammanhang, både på raster, under lektioner och i matsalen.Hon beskriver Kalles plågoande som hal och berättar att det inte alltid var han som var aktiv i mobbningen utan att han fick de andra, svagare pojkarna, att delta i attackerna. Ingen ser
Ulla har vid upprepade tillfällen försökt få upp ögonen på de andra barnens föräldrar, att få dem att se och förstå vad som händer på rasterna när ingen vuxen ser vad barnen gör.- De förnekade att deras barn skulle vara inblandade i mobbningen av Kalle.Både Ulla och Viveka har varit i kontakt med lärare, mentorer och rektorer för att försöka få dem att ta tag i den hemska situationen.- Jag hoppades att de skulle uppmärksamma det som hände och ta tag i problemet men ingenting hände. Det verkade som att skolpersonalen hoppades att problemet skulle försvinna av sig själv under sommarlovet mellan sexan och sjuan, säger Ulla.Full kraft
Hösten 2007 började Kalle på högstadiet och efter några lugnare veckor drog mobbningen igång med full kraft igen och efter ett bråk där en elev spottade på Kalle fick mamma Ulla nog. - Kalle vägrade gå tillbaka till skolan och jag sade att det var OK. Ulla menar att de flesta lärare gör så gott de kan men att Hertsöskolan är dåligt på att följa den plan mot mobbning som finns.- När blir ett problem tillräckligt stort för att man ska ta tag i det? undrar hon.Ulla tycker att skolpersonalen agerat fegt och saknar förmåga, ork och engagemang att ta tag i mobbningen.- Man måste ta föräldrarnas berättelser och oro på allvar. Vi kommer ju inte springande direkt någonting händer utan först när någonting pågått ett tag.Godtrogna
Hon är också kritisk mot passiva och godtrogna föräldrar som bara tror gott om sina egna barn.- Det är ju föräldrarna som ska fostra barnen, inte skolan, säger hon.Ulla berättar också att när hon fått in sin son på en annan skola började hon undra över vem som skulle bli nästa offer för mobbningen i den aktuella klassen.- Det visade sig att det blev min son, säger Viveka.Hennes son Ola har egentligen inte berättat om vad som pågår på skolan utan Viveka har fått reda på det på omvägar.- Han har blivit totalt utfryst och både haft ont i magen och mått psykiskt dåligt av hur han blivit behandlad.Hemsk miljö
Mammorna anser att Hertsöskolan är en hemsk miljö för barnen. Ett stort, invecklat system av korridorer där ingen ser vad barnen gör.- Lärarna går direkt från lektionerna till personalrummet och ingen ser till barnen på rasterna, säger Viveka.Ulla tycker att det är viktigt hur lärarlagen på skolan arbetar. Hon menar att det finns skolor i Luleå där man jobbar på ett annat sätt och tar tag i de problem som uppstår mycket snabbare.- Hertsöskolan har en mobbningsplan och ett mobbningsteam men de används inte, säger hon.Hon berättar att man exempelvis aldrig diskuterat att använda föräldrahjälp i klassen.Enligt Ulla och Viveka har ytterligare en elev i klassen, en flicka, tvingats byta till en annan klass på grund av att hon blev utfryst.
Fotnot: För att skydda de mobbade pojkarna identitet och för att förhindra fortsatta trakasserier har Kuriren valt att ge både dem och mammorna fingerade namn.