Sven Teglunds utställning hade vernissage på Bodens konstgille i lördags. Med var också hans vänner Eivor Bryngelsson, Cecilia Falk, Ewa Hedkvist Petersen, Margareta Bladfors Eriksson och Margareta Landström Karlsson samt hans fru Karin Melin. De hade kafferep, åt småkakor, skvallrade och virkade dukar.
Eivor Bryngelsson brukar handarbeta. Hon syr, stickar och virkar, men det har inte blivit så många virkade dukar på senaste tiden.
– Tidigare gjorde jag det.
Hon tycker det är jätteroligt att handarbeta, det är avkopplande och mysigt.
– När det kommer nya grejer provar jag det. Nu stickar jag med reflexgarn till barnbarnet. Folk är så uppfinningsrika och man hittar allt på nätet nu för tiden.
Blir det mycket skvaller?– Ja, vi får öva oss i det, svarade Margareta Landström Karlsson.
Sven Teglund sa att skvallret var kittet som höll ihop hela brukssamhället.
– Nu har det flyttat till Facebook, som egentligen är den nya byn.
Kalaset som live performance filmades och kommer sedan att visas under utställningen som pågår till och med 11 februari.
Sven Teglund har målat akvareller länge. Det är ett medium som lockar till att göra vackra vyer, solnedgångar och björkar. Han for iväg med sin ryggsäck och sökte de motiven, men av en slump när han gick sin kvällspromenad på Porsön såg han översnöade husvagnar. Han började istället måla det som finns runt omkring honom. Inte människor, utan spåren i snön av människornas aktiviteter. Vardagen, det som finns nära.
Hans mamma, Siri Johansson, bodde hela sitt liv i bruksorten Husum. Hon var hemmafru, precis som de andra kvinnorna i byn. De tillhörde en generation där man inte fick vara sysslolös, inte ens när man fikade tillsammans. Då kom virk- och sticknålarna fram.
– Virkningen hade också en social funktion och därför försöker jag återskapa det här, sa Sven Teglund.
När hans mamma dog 2010 efterlämnade hon flera lådor med virkade dukar.
– Dem hade jag egentligen inte sett under hennes levnadstid. Man var så van vid dem. Varje gång jag fyllde år fick jag en duk, liksom barnen.
Så en dag såg han en av hennes runda dukar, som att det var för allra första gången.
– Det hände något inombords och jag kom på vilket enormt jobb hon gjort, som hon inte fått uppskattning för.
Han bestämde sig för att måla av den i akvarell. Virkning är mycket detaljrikt med många och olika maskor. Eftersom Sven Teglund inte kan virka satt han och studerade sin mammas duk på nära håll.
– Jag ritade upp mönster utifrån vad jag såg. Det funkar inte att måla av maskor, utan jag måste göra en illusion av duken. Då valde jag ut vissa linjer i duken. Det tog ganska lång tid. När jag hittade dem så förstärker jag dem med skuggor. Jag börjar med skuggor mellan trådarna och sedan lägger jag på skuggor i trådarna.
När han hade gjort den första bestämde han sig för att måla 20 sådana målningar för att ställa ut. Också för att lyfta upp den där glömda duken och för att återupprätta det kvinnliga handarbetet.
– Virkningen var arbetarklassens bondekultur. Jag vill inte bara lyfta duken och min mamma, utan kulturen som inte har accepterats av hemslöjdsrörelsen fram till hösten 2006. Då hade hemslöjdstidningen ett helt nummer om virkning och gjorde avbön.
Tavlorna är tredimensionella och målade med respekt. De är konst i konstens finrum. Konst som är till för alla och som alla kan ta till sig, för alla har någon relation till virkning. Alla har någon mormor, farmor, mamma, faster eller moster som handarbetat och alla har haft syslöjd. "Mors virkade dukar" kommer nära människorna.
– För mig är inte akvarellmåleriet målet utan det är ett medel för ett kulturellt projekt, sa Sven Teglund.
Han hittade också en duk av sin mamma som var ofullbordad och som Margareta Bladfors Eriksson virkade klart under vernissagen.
– Det känns stort, sa Sven Teglund.
Margareta Bladfors Eriksson tog först en av Siri Johanssons fullbordade dukar och virkade en kopia av den.
– Jag tyckte den var så fin att jag ville ha en själv.
Den är likadan som den ofullbordade. Hon tycker uppdraget att virka klart den är jättekul, men allra roligast tycker hon är det fantastiska sätt på vilket Sven Teglund lyfter fram sin mamma och det kvinnliga hantverket på.
– Det lyfter han in i konsten. Det är stort!