För Daniel Edström, 41, har träningen alltid varit en naturlig del av livet.
– Jag har idrottat ända sedan jag var liten. Det var allt från fotboll till hockey och innebandy. Och jag brukar träna tre till fyra gånger i veckan. När jag var yngre kunde vara för att kunna springa en sträcka på en viss tid eller orka lyfta en viss vikt. Men nu gör jag det bara för att må bra. Målet är att få ett sådant där brev som kungen och drottningen skickar till alla som fyller hundra år, säger han med ett leende.
Det var problem med blodtrycket som fick honom att tänka om.
– Jag svimmade vid något tillfälle och var tvungen att börja ta medicin. Men nu behöver jag inte det längre, säger han.
69-årige Hans Gåhlin började träna på gym när han blev pensionär.
– Jag hade inte riktigt tid innan. Utan det blev bara någon gång då och då. Men nu tränar jag tre eller fyra gånger i veckan. Roligast är spinning. Det är dessutom skonsamt och ett bra sätt att bygga upp konditionen på. Men jag cyklar mycket annars också och brukar åka en del långfärdsskridskor. Och så simmar jag ibland, säger han.
Både han och Daniel Edström uppmanar de som har bestämt sig för att börja träna under 2018 att ta hjälp av en instruktör i början.
– Jag gjorde själv det när jag började här på Actic och det var suveränt, säger Hans Gåhlin.
59-åriga Britt Nilsson tror felet många nybörjare gör är att gå ut för hårt.
– För mig har träningen blivit som ett gift. Jag kan inte sluta. Men man ska inte lova för mycket. Om man säger att man ska träna fem gånger i veckan så är risken stor att det inte blir något alls av det. Det är bättre att ta det lugnt i början och sätta ett träningspass i veckan som mål. Sedan kan man öka på eftersom om det känns bra och sätta upp nya mål. Men det här med att träna på gym passar inte alla och det gäller att hitta sin grej, säger hon.
För Sarri Kööpikkä, 41, kom det här med träning inte lika naturligt.
– Det har varit lite av och till för mig. Men nu för tiden försöker jag träna tre gånger i veckan. Det blir mest styrketräning men jag kör en del konditionsträning också. Och det har börjat att bli till en vana. Jag mår ju så bra efteråt. Och om jag någon gång hoppar över träningen får jag dåligt samvete, säger hon med ett skratt.
Det var knäproblem som fick henne att ta tag i träningen.
– De brukade hoppa ur led när jag sprang på ojämnt underlag. Men nu har jag byggt upp musklerna runt dem och det var faktiskt det länge sedan det hände sist, säger hon.