Snart är det 100 dagar sen Donald Trump installerades som USA:s 45:e president. Mycket kan man beskylla honom för, men inte att ligga på latsidan. På 100 dagar kan man hinna åstadkomma mycket. Hissnande mycket. Elände. Igår fanns Sveriges före detta statsminister och utrikesminister Carl Bildt uppkopplad på länk till Vetenskapens hus i Luleå under IVA Nords frukostmöte, där han gav sin syn på Trumps första 100 dagar.
– Donald Trump är i första hand en inrikespolitiker, och en amerikansk president som inte ser sig företräda världen, utan i första hand enbart USA är ganska sällsynt, konstaterade Bildt.
– Framför allt har ju Trump sett till att försöka få en del saker ”ogjorda”, menade statsvetaren och forskaren Simon Matti från Luleå Tekniska universitet, som avsåg bland annat Trumps försök att avskaffa Obamacare.
Själv kan jag inte låta bli att tänka på min 8-årige son som efter attentatet i Stockholm satt uppskrämd i tv-soffan och uppgivet kläckte ur sig: ”Mamma det värsta är, nu fick ju Trump rätt”.
Carl Bildts tweet ”Attack i Sverige? Vad har han rökt” efter Trumps antydningar om att det hänt något i Sverige redan den 18 februari, skulle den kalufsprydde presidenten möjligtvis kunna skrocka och raljera över om han hade brytt sig om en svensk före detta stats- och utrikesminister. Och om han hade haft den dåliga smaken. Om alltså. Carl Bildt uppehöll sig inte kring twittrande, tack och lov, utan gav en skarpsinnig, initierad, intressant och stundtals humoristisk analys av Trumps snart 100 första dagar vid makten.
Att direkt kunna dra slutsatser hur eller om Trumps första tid vid makten har kommit att påverka Norrbotten, eller vår region, kan vara svårt och vanskligt att försöka förklara eller spekulera i. Men att världen och vi med den påverkas är lika självklart som att huvudet hör ihop med lilltån och kroppen däremellan. Allt är sammanlänkat, från dumpade frihandelsavtal till gruvindustrin, från ordval till fake news, från krig med media till kvinnors rätt till sina kroppar. Allt är sammanbundet och nära, så även ryska Kovdor och Kalix.
För ett par dagar sedan besökte en man, som av vissa beskrivs som en av USA:s mest inflytelserika generaler, David G. Perkins, Gotland. Enligt Aftonbladet ska generalen ha uttryckt något i stil med att ”Gotland är ett osänkbart skepp”. En helhetsbedömning av det säkerhetspolitiska läget i världen och Rysslands aggressiva agerande ska tydligen ha gjort att Sverige förstärker sin militära närvaro på Gotland.
Att amerikanska militära höjdare ser våra landsdelar som strategiska ytor och som ”osänkbara skepp” är skrämmande i sig, att svenska Försvarsmakten hoppas på större anslag under militärcirkusen är ju inte förvånande, men oavsett detta, ligger Norrbotten onekligen nära världen – direkt sammanvuxet med norra Finland och Ryssland.
Men precis som statsvetaren Simon Matti också poängterade under gårdagens frukostmöte, har Norrbotten alltid legat nära Ryssland, i olika oroliga perioder. Men i en värld där det utvecklas en allt mer hetsig, snabb och lättindignerad samtalston, då vi börjar tappa greppet om eller intresset för vad som är sant och falskt, särskilt då, är det extra dumt med högröda makthavare utan impulskontroll som håller fingret på hanen. Både i öst och väst, nord och syd.
Därmed inte sagt att jag tror vare sig på nåt tredje världskrig eller att Sverige skulle vara speciellt ytterligare hotat idag. Det största hotet mot såväl Sverige som USA kommer inifrån, från okunskap, främlingsfientlighet, rädsla, lathet och ignorans. Från rädda människor med lätta lösningar.
Är det nånstans vi ska rusta och satsa så är det i första hand när det gäller vetenskaps- och inte försvarsindustrin. Upprustning krävs, inte för att kunna försvara oss, utan för att kunna bevara oss. Bevara oss som goda, tänkande människor. Upprustning krävs i skolan, bland barn och ungdomar, i det lokala föreningslivet och inom idrottsrörelsen. Där kan framtidens lagspelare, bybor, kommuninvånare, väljare och medborgare som inte går på fake news eller blir fanatiska religiösa drönare utvecklas i demokratiska sammanhang.
Där vi möts och samtalar, där vi leker och diskuterar, där kan också utveckling ske. Där kan vi skapa riktigt ”osänkbara skepp” till samhällen.
På 100 dagar kan det hinna hända mycket, både på ett Twitterkonto, i ett ovalt rum och ute i vida världen. Som tur är bor det inte sju miljarder människor på Donald Trumps konto, men han har miljontals och åter miljontals följare. Men precis som Carl Bildt kunde konstatera är USA:s president i första hand en protektionistisk inrikespolitiker. Låt oss hoppas att han stannar mycket där. Innanför murarna.