Bo Larsson, 68, är pensionerad sedan ett par år, något han noterar med viss förvåning.
- Man blir ju inte annorlunda för att man blir äldre. Vi pensionärer matar inte duvor längre utan vi luffar runt i världen. Vi springer lite saktare och hoppar lite lägre än förr, annars är det ingen skillnad, säger han.
Smak på Asien
Han har rest i hela sitt liv; Nordafrika, Australien, Öst- och Västeuropa.
På senare år har han fått smak på Asien där han luffade runt i Vietnam och Kambodja förra året. Han har tidigare rest i Kina, Indonesien och har en son i Australien där han även själv provade på att bo en tid.
Han är inte ensam i sin åldersgrupp som flänger runt men alla han känner är inte inne på samma linje.
- Jag talar med folk i min ålder som tycker att de gjort det mesta, den inställningen känns så trist. De vågar knappt byta bil.
- Det allra värsta är väl att flytta in i ett kategoriboende. Man ska umgås med alla åldrar. Som pensionär är man ju fri men många känns så passiva i sin frihet, säger han.
Firar jul på Bali
Snart packar han åter ryggsäcken och sticker iväg till Vietnam och Kambodja via Thailand.
Sedan blir det att fira jul med dottern på Bali innan han återvänder till Norrbotten igen - bostaden finns i Luleå och stugan i Stenbacken ett par mil från Abisko.
- Det gäller att se möjligheterna och det behöver inte vara dyrt - jag bor på hotell för åtta till tio dollar natten och åker buss. Och man ska inte ha bråttom, säger han.
Indien nästa
Han tycker att han får så många "konstiga frågor" om sina utflykter. Som: "hur kan du resa ensam?"
- Jag reser inte ensam, det bor 80 miljoner bara i Vietnam. Men fördelen med att resa ensam är att du får ta alla beslut själv. Är man i ett sällskap är det alltid någon som vill si och någon annan som vill så.
Och: "är det inte farligt?"
- Jag har aldrig blivit utsatt för hot eller våld. Men det är klart, är man helt omdömeslös eller mycket full kan det gå illa. Men det gäller även i Luleå.
Eller: "vad händer om du blir sjuk?"
- Ja, det är väl inget med det, då får man väl söka vård. Sjukvården i de länderna är ju anpassad till de behov som finns där. Och det är ju inte värre att dö i Indien. Men visst, det är omständligt för de anhöriga. Men jag har aldrig varit magsjuk, till exempel. Inte en timme.
Bo Larsson blir lite ledsen över den försiktighet han märker bland många äldre.
- Vi har ett sådant trygghetsbehov i detta land, det ska vara både fallskärm och livrem. Men den kulturen kan vara farlig, den gör oss så sårbara. Man kan dö av tristess också, säger han.
Nästa år är det Indien och Sri Lanka som gäller, då blir det åter dags för Bo Larsson att packa ryggsäcken och bli en av de tiotusentals backpackers från hela världen som strövar runt världen.
Träffar du på jämnåriga?
- Jodå, massor, svarar Bo och berättar om "en lite smutsig engelsman" som cyklat till Vietnam från Sibirien och en amerikan som studerade ruiner.
- Man träffar en hel del udda figurer men det är bara roligt. I Asien finns en gammal fin kultur med fantastisk arkitektur. Allt känns så berikande och levande, slutar Bo Larsson.