Nya bostadsområden

I november 2004 beslöt kommunfullmäktige i Luleå att se över läget i de fritidshusområden som ligger närmast stadskärnan. Dessa har alltmer fyllts av människor som bor i sina stugor året runt. Dessutom ökar kraven från stugägare på att få bygga permanenta bostäder på sina ofta attraktiva och strandnära tomter. Syftet med beslutet i november är att utöka byggrätterna, kommunen enda ?vapen? för att stoppa oönskade året-runtbostäder. Den är i dag begränsad till 60 plus 20 (uthus) kvadratmeter för varje tomt. Kommunpolitikerna har dock insett att det kan vara en fördel för Luleås utveckling om människor kan bygga och bo i fina strandlägen på någon mils avstånd från innerstaden. Ny plan ? Det finns ju exklusiva strandnära lägen inom fritidshusområden som i dag ligger kloss mot bostadsbebyggelse, säger Gunilla Sehlin, stadsplanearkitekt i Luleå. Ett sådant är den så kallade ?Storsandsbacken? vid Ektjärn i Gammelstad. Det området är dock inte med i utredningen. ? Nä, men det beror på att området redan är på väg att få en ny plan som ger ägarna där rätt att bygga bostadshus på sina tomter. Det är det första området, säger Sehlin. Permanent boende Den utredningen som nu går på remiss till styrelser och nämnder i kommunen samt länsstyrelsen, föreslår att följande områden kan öppnas för permanent boende. Och det i den turordning som här anges: Hertsölandet ? här finns i dag 279 fastigheter varav 78 redan redan nyttjas som fasta bostäder (28 procent) vilket ger 155 bosatta. Däremot finns varken Kälkholmen eller Hönön med. Järnviken ? ett område i Bensbyn som har 82 fastigheter varav 31 är för fast boende (38 procent), 65 bosatta. Kallaxhalvön ? har i dag 216 fastigheter med 63 året runt-bostäder (29 procent), 130 bosatta. Hagaviken ? har 87 fastigheter varav 39 redan är för fast boende (45 procent), 80 bosatta. Börtnäsheden ? ligger mellan Måttsund och Kallax och har 57 fastigheter varav 20 nyttjas året om (35 procent), 40 bosatta. Revelsudden ? invid Sink-sundet med 37 fastigheter varav 15 är för fast boende (41 procent), 35 bosatta. För dessa områden föreslår tjänstemännen att kommunen utökar byggrätterna. De ytor som nämns är ändå upp mot 250 kvadratmeter per tomt. Stora jobb Men samtidigt påpekas att detta har sitt pris. Krav på kommunala vägar, vatten- och avlopp och annan kommunal service (skolskjuts, hemtjänst) kan medföra stora nya kostnader för kommunen. ? Det är ju stora jobb. Det här är ju inte landsbygd utan ofta tät bebyggelse av fritidshus och det inte alltid lätt att i efterhand dra in vatten och avlopp, säger Sehlin. Utredningen menar dock att i vissa fall kommunen kan öka sitt utbud av attraktiva bostadsområden. Där bör man satsa slantarna, någon prislapp finns dock inte ännu. Däremot ska de boende bekosta VA-satsningarna med anslutningsavgifter medan vägar i vissa fall kan överlåtas till samfälligheter som bildas i område. Behåller begränsningar Utredarna har även tittat på fler fritidshusområden. Dessa har dock inte bedömts vara så ?strategiskt viktiga? för kommunen och föreslås få behålla begränsningarna av byggrätten (max 60 + 20): Tallholmsskatan ? ett område i Mulön med 30 fastigheter varav två nyttjas för fast boende (sju procent), tre bosatta. Hertsöträsket ? 18 fastigheter varav två är fast boende (elva procent), fyra bosatta. Kallviksholmen ? ett område mellan Kallax och Måttsund med 15 fastigheter, en för fast boende (sju procent), två bosatta. För Bodviken ? 22 fastigheter med tolv året runtbostäder (55 procent), 20 bosatta ? som ligger granne med Hagaviken föreslår man att det kan omvandlas till bostadsområde men endast om fastighetsägarna själva tar initiativet och ansvaret för detta. Kan leda till konflikter Utredarna hoppar dock över områden som Fårhusnäsudden och Näset (Sunderbyn), Storsand, Norra Gäddvik, Sinksundet, Sandön, Kvarnträsket, Lulnäset samt redan nämnda Kälkholmen och Hönön. De är inte aktuella för större byggrätter just nu men kan bli det i framtiden. I utredningen påpekas också att förslaget kan leda till konflikter, både mellan kommunen och fritidshusägare men även mellan fritidshusägare som har olika önskemål för sina områden. Alla kan inte behandlas lika påpekar utredarna och säger ?detta innebär att kommunen måste klara av att argumentera för och hålla sig till de uppställda riktlinjerna?.